Strax innan studenterna åkte hem intervjuade vi fyra av dem för att få veta mer om varför de valt att praktisera i Nacka och vilken bild de fått av det svenska skolsystemet. Vi var också nyfikna på om det var något särskilt som de ville ta med sig hem till Kanada och vad vi kan lära oss av dem.
Varför valde ni att göra lärarpraktik i Nacka och Sverige?
Emma: Jag hade hört fantastiska saker om det svenska skolsystemet och skolan i de skandinaviska länderna så det var mitt förstahandsval att få komma hit för att se det i praktiken.
Jordan: Vi kunde välja mellan två olika länder och när vi ansökte fick vi motivera vårt val. Jag tyckte också att det svenska skolsystemet var intressant och att det skulle vara intressant att undervisa i ett land där inte engelska är elevernas förstaspråk.
Katie: Detsamma för mig, jag ville uppleva ert utbildningssystem. Jag vill att min karriär ska baseras på undervisning utomlands och tänkte att det skulle var en riktigt bra erfarenhet för mig att få komma hit och se hur det är.
Cholena: Jag ville se något annat och jag hade hört mycket positivt om Sverige och var intresserad av det. Jag tänkte att det skulle utveckla mig till en bättre lärare om jag fick se hur det funkar i andra länder, särskild på en plats där utbildningen anses vara väldigt bra.
Vad var det ni hade hört om det svenska skolsystemet?
Emma: Jag hade hört mycket om elevcentrerat lärande. Det är något som vi jobbar med allt mer i British Columbia (BC), så det finns likheter, men jag tror att ni ligger längre fram och har större fokus på elevers intressen och elevdrivet lärande.
Katie: Jag hade också hört om kollaborativt lärande, ett mer kollaborativt sätt att skapa lektioner och arbetsgrupper. Och titta på mina lärare här, de arbetar verkligen alla tillsammans med undervisningen och jag tycker att det är otroligt! I Kanada arbetar också lärarna kollaborativt men inte på samma sätt som här.
Jordan: Jag tänker detsamma som Katie. Det teknikbaserade är också bortom det vi har i Kanada. Att alla elever har egen dator och arbetar så mycket med datorerna. Jag tycker att det är viktigt att inkorporera tekniken i klassrummet och inte begränsa elevernas utveckling på grund av brist på datorer och telefoner. Jag hade hört mycket om det och tänkte att det skulle vara viktigt att se det.
Katie: Och så har ni bra och fria skolluncher! Det är riktigt bra. Att få lunch i skolan jämnar ut spelplanen för alla elever. Jag har aldrig hört talas om en offentlig skola i BC som erbjuder eleverna fria, hälsosamma och goda luncher.
Jordan: Och så har ni skolläkare!
Katie: Och skolpsykologer!
Emma: I BC har vi familjeläkare men det är svårt att få komma till dem. Här har alla tillgång till en läkare som kollar elevernas hälsa och hur skolgången fungerar för dem. Ni fokuserar både på elevernas välmående och kunskapsutveckling och det är så otroligt.
Jordan: Jag tror att vi gör det i BC också men här görs det i en högre grad.
Katie: Många lärare här har frågat varför jag valt att komma till Sverige. De verkar inte riktigt själva se hur otrolig er skola är. Den första veckan var jag som i chock. Lärarna tyckte att det var så roligt att jag var så imponerad av allt. Men det är så grymt!
Emma: Det kollaborativa lärandet. I Kanada undervisar en lärare yngre elever i alla ämnen under ett år men här är det sju-åtta olika lärare som undervisar i olika ämnen. Eleverna får möta många olika lärare och en mångfald av undervisningssätt. Det är ett kollaborativt arbetssätt som jag tycker borde införas i BC. Där ligger ni långt före oss.
Vilka skillnader kan ni se mellan Kanadas och Sveriges skolsystem?
Katie: Jag tror att en stor skillnad är att eleverna inte har samma respekt för lärarna här i Sverige och det tycker jag är bra. Här blir det inte heller hårda oproportionerliga konsekvenser, som till exempel kvarsittning, om man misskött sig. Det är en stor skillnad.
Emma: Här reflekterar ni mer kring elevernas beteende, vad ni kan göra för att möta elever som agerar problematiskt och hur ni kan hjälpa dem framöver.
Cholena. Ni har en betoning på lärarnas ansvar att försöka motivera eleverna att vilja vara i skolan och att vilja lära. Det är lite annorlunda på ett positivt sätt, att värna om socialt och emotionellt lärande för eleverna och att det finns ett partnerskap mellan lärare och elev.
Emma: I Sverige är lärare och elever mer likvärdiga. Det ger mer respekt för varandra, det är inte så mycket fokus på att jag är lärare och att du ska respektera mig. Skolan är mer som en stor familj där man arbetar tillsammans. Jag tycker att eleverna respekterar lärarna i Sverige men på ett annat sätt, inte utav rädsla utan av vänskap och tillit.
Katie: En annan skillnad är att lärarna är med eleverna i mer än ett år och det möjliggör ett relationsbyggande och läraren kan se elevernas växande. När du får en ny klass tar det mycket tid att bygga gemenskap. När du har en klass i flera år är relationen redan etablerad och kan byggas starkare och bättre år för år. Det gillar jag jättemycket med ert skolsystem.
Emma: Om vi skulle implementera det i BC skulle det förändra så mycket. Att ha en ömsesidig överenskommelse med eleverna om att vi ska vara tillsammans i tre år och behöver bygga en gemenskap i klassrummet. När du har eleverna i flera år kan du lära känna dina elever på en djupare nivå och det är jätteviktigt.
Katie: En tydlig skillnad, som jag inte vet om den är bra eller dålig, är att föräldrarna inte respekterar lärarna här lika mycket som de gör i Kanada. Jag har till exempel märkt att föräldrar inte fyller i blanketter som läraren behöver få in för elevernas säkerhet och jag har varit med om samtal där föräldrar verkligen ifrågasätter lärarens integritet. Här verkar inställningen vara att läraren har fullt ansvar för att eleverna ska lära sig allt i skolan, få ämneskunskaper, lära sig läsa, utvecklas socialt och emotionellt, bli snälla och bra människor etcetera. Föräldrarna förväntar sig så mycket av lärarna men ansvaret vilar ju också på dem.
Emma: Föräldrarna i Sverige är väldigt involverade och det är mycket kontakt mellan föräldrar och lärare. Så är det inte Kanada. Där har vi möten med föräldrarna två eller tre gånger per år då vi går igenom hur det går för eleverna.
Cholena: Våra läroplaner och våra mål är ganska lika, båda länderna vill att eleverna ska bli bra människor.
Har ni sett exempel på att den svenska skolan är elevcentrerad?
Katie: Om en elev missköter sig i Kanada är det vanligare att eleven åker ut ur klassrummet, och till exempel får gå till rektorn, och missar lektionen. Här om ni till exempel har en elev som av något skäl missat en lektion så hjälper läraren eleven att komma i kapp.
Emma: En sak som jag definitivt märkt är att eleverna här har ansvar för sitt lärande. Här finns till exempel ingen klocka som ringer in när rasten är slut. Eleverna är själva ansvariga för att hålla tiderna. Om de missar en lektion är de ansvariga för att ta igen det som de missat. Ingen håller dem i handen, det finns förstås vuxna som stöttar men det finns en förväntan att de ska göra sitt jobb.
Jordan: När jag tänker på elevcentrerad undervisning tänker jag på de diskussioner som förs i ämnena. Jag har sett att lärarna här tar verklig hänsyn till elevernas åsikter och lyssnar på vad de har att säga. I Kanada har vi också mycket diskussionsbaserat lärande men jag upplever att lärarna här är genuint intresserade av vad eleverna har att säga och tar hänsyn till det när de utformar sina lektioner.
Har ni haft någon särskild wow-upplevelse?
Katie: Jag tycker att det är så coolt att de små barnen, femåringarna, själva får hämta sin mat. Det är också coolt att de tar av sig skorna i skolan.
Emma: Jag är jätteimponerad av att eleverna får lära sig laga mat och ha slöjd så tidigt. De får lära sig livskunskaper i skolan, kunskaper som de behöver för att fungera som människa. Vi har detta i Kanada också men inte på den här nivån. Det är supercoolt. Att skolorna har klassrum anpassade för slöjd och hemkunskap och att åttaåringar har tillgång till allt detta och till och med får använda vassa redskap. Det är så imponerande.
Katie: Jag tycker att det är imponerande att eleverna lär sig ett tredje språk i årskurs 6. Att man är 12–13 år och kan prata ett andraspråk är otroligt. Vi börjar lära oss ett andraspråk i årskurs 5 men jag kan inte prata franska lika bra som de kan prata engelska.
Emma: I Kanada förväntas du inte tala flytande i ditt andraspråk. Du får mer baskunskaper. Under mina sex veckor i Sverige känns det som att jag lärt mig lika mycket svenska som jag lärt mig franska i skolan.
Och så får man får lära sig att simma i skolan. I Kanada är det upp till föräldrarna att se till att deras barn lär sig att simma. När det integreras i skolan får alla barn lära sig det och det är en väldigt viktig kunskap.
Vad vill ni ta med er till Kanada?
Jordan: Det elevcentrerade lärandet. Det förstärker vikten av klassrumsgemenskap och relationen mellan lärare och elev. Det är så viktigt att läraren lär eleverna hur de kan lära och hur de kan motiveras att lära. Jag vet inte riktigt hur jag ska få det att hända i Kanada men den inställningen och hur lärare jobbar här är så inspirerande.
Emma: Vi kan förstås inte bara ändra skolan i Kanada men vi kan ta små steg. Vi kan till exempel bli mer informella och kalla varandra vid förnamn. Det skapar en bättre balans mellan elev och lärare. Som lärare lär man sig också av eleverna. Jag är inte allvetande, jag är ingen uppslagsbok, det är viktigt att visa eleverna att vi lär tillsammans och att jag lär eleverna hur de kan lära.
Cholena: Jag har fått bra insikter om att det är viktigt att få eleverna att känna sig bekväma och det är något som jag tar med mig. I undervisningen, innan man till exempel håller en presentation eller tar upp en stor fråga, kan man låta eleverna diskutera ämnet först i grupper. Det gör dem mer självsäkra när de sedan ska svara läraren, kanske speciellt om man undervisar i engelska.
Katie: Jag vill ta med det kollaborativa lärandet. Varje måndag sitter lärarna här tillsammans och pratar om veckan, vad som funkat och inte, vad de kan ändra och så vidare. När jag börjar jobba som lärare vill jag ha det utbytet med andra lärare på skolan.
Vad kan vi lära av Kanada?
Cholena: I Kanada lägger vi stor vikt vid att utbilda om vår ursprungsbefolkning. Jag tror Kanada är ledande i det.
Emma: Det är jätteviktigt för oss och det får oss att växa som land. Att erkänna det förflutna och inkorporera den kunskapen i lärandet. Ursprungsbefolkningen bodde först i landet och det finns så mycket att lära från deras historia. Jag har berättat för eleverna i Nacka om detta och min bild är att de inte har så mycket kunskaper om era samer.
Jordan: Det kan vara en utmaning att integrera detta ämne i skolan men det är viktigt att försöka. Det kan vara en utmaning eftersom man som lärare inte alltid har de rätta svaren och det kan finnas en rädsla att säga fel saker. Jag tror att det är viktigt att vara medkännande och att skapa trygga lärmiljöer där man kan ha svåra diskussioner och eleverna kan känna sig fria att uttrycka sig och fråga.
Emma: Jag tror att det är viktigt att titta på de förflutna, erkänna vad som hänt, fokusera på sanning och försoning och lära av det som skett.
BAKGRUND
Nackas kommunala skolor har ett samarbete med University of Victoria i British Columbia, i Kanada, som bland annat innebär att Nacka tar emot lärarpraktikanter. Samarbetet inleddes vid ett studiebesök i Kanada som hade fokus på landets framgångsrika arbete med läsinlärning och samarbete mellan skolor och universitetet. 2019 tog Nacka emot åtta studenter. 2023 kom sju studenter som praktiserade på Boo gårds skola, Eklidens skola, Myrsjöskolan, Saltsjöbadens samskola, Vilans skola och Sigfridsborgs skola. Fem av studenterna praktiserade i sex veckor och två under tre veckor. Studenterna ordnade själva sitt boende och bekostade själva resan till Sverige.
Bild, från vänster: Cholena, Katie, Jordan och Emma.
Sidan uppdaterades: