Idag när vi promenerade föll blickarna på de vackra ekarna som står längs kyrkogården. Ekarna är så stora att vi skulle behöva vara minst tre personer för att kunna hålla om stammen. Vi tittade på barken och förundrades över ekarnas ålder och att de fortfarande är så fina.
När vi stod där och beundrade ekarna kom vi på att vi kunde gömma hundgodis i barkens håligheter. Vår trogna följeslagare Iris fick nosa och leta efter godbitarna medan vi såg på.
Text och foto: Annika, arbetsterapeut
Sidan uppdaterades: