Klicka här för att komma till platsen i Google maps.
Ägarförhållanden
Det stora gula huset med snickarglädje är nuvarande Nacka gård. Huset vilar på källarvalven från den gamla fogdegården. Med början år 1558 var gården en kronogård. Allt som tillverkades på bruket gick till kungens slottsbyggen och krigsmakten. På 1700-talet övergick kronogården i privat ägo. År 1873 lät den dåvarande ägaren och sekreteraren Johan Fredrik Björkman uppföra den nuvarande huvudbyggnaden, som stod klar 1874. De två parallella hus som stod på platsen revs och ersattes av de stora gulmålade trevåningshuset. Bryggaren Fredrik Rudolph Neumüller förvärvade Nacka gård år 1888. När han dog 1892 sålde änkan gården och i samband med detta bildades AB Nacka Skarpnäck. År 1920 förvärvade Stockholms Stad Skarpnäcksdelen och 1939 även Nacka gård. Själva huset med tomt ägs idag av familjen Lindholm. I övrigt tillhör fastigheten Stockholm stad.
Bildtext: Huvudbyggnaden på Nacka gård stod klar år 1874. Byggnaden uppfördes av Johan Fredrik Björkman och byggmästare var G. Jernberg. Foto Åke Östman, 1985.
Kruttillverkning
1600-talets ständiga krig medförde ett stort behov av krut. De första årtiondena låg hela landets kruttillverkning i Nacka. Längs Nacka ström fanns vid tiden tre krutkvarnar, men kruttillverkningen flyttades så småningom över till Vättinge/ Nyfors i Tyresö. År 1623 levererades 7 000 kg krut från Nacka och lika mycket från Vättinge. Svartkrutet är det äldsta av alla använda explosivämnen och består av salpeter, svavel och kol. Träkol, som ni har säkert använt till grillning, var nödvändigt. Hasselved, som ansågs ge bäst träkol, levererades från skärgårdsöarna till milor i Nacka. Det finns ett trettiotal registrerade kolmilor i Erstaviksområdet. Det gick åt mycket kol: 20 150 tunnor per halvår. Enligt en tabell över gamla mått och vikter är 1 tunna = 146,6 liter. Det skulle då röra sig om 2 953 990 liter under sex månader. Krutmassan krossades i mortlar och stampar för att därefter blandas i de vattendrivna hjulpannorna.
Bildtext: Vid Nacka kvarn ca 1900. På höger sida skymtar den gamla landsvägen. Foto Stockholms stadsmuseum.
Mässingsbruket
Efter flytten av kruttillverkningen till Vättinge i Tyresö växte ett mässingsbruk fram i Nacka. Vid mässingsbruket framställdes mässingstråd och plåt, men man lät även gjuta olika föremål, som till exempel spännen och knappar till rikets alla militära uniformer. Det gick åt mer än ett dussin blanka mässingsknappar i en karolineruniform. Utefter vägen mellan Dammtorpssjön och Hellasgården finns ett par delvis igenväxta lergropar, som kallades knapphålen, ur vilka man hämtade materialet till mässingsknapparnas kulformiga stommar som sveptes in med mässing. När mässingsbruket lades ner användes lergroparna som ruddammar. Om det finns någon sanning i att Karl XII blev skjuten av en svensk med en svensk kulknapp så har denna knapp tillverkats i mässingsbruket vid Nacka ström.
Bildtext: Nacka kvarnar med den övre kvarnrännan. Foto C.F. Löfman, 1886.
Sidan uppdaterades: