Klicka här för att komma till platsen i Google maps.
Landskapet
För 4 000 år sedan var området helt täckt av havsvatten omgivet av öar. Landhöjningen förändrade landskapet, mer och mer land blev fast mark. Dalgången vid vattnet gav förutsättningar för industriell verksamhet och på 1900-talet sprängdes berg bort för att utöka området och fylla ut kajerna. På platsen där Aline Magnussons skulpturgrupp står låg åkrar som brukades och där djuren betade. En del av området användes i mitten av 1900-talet som fotbollsplan, som på vintrarna spolades till isbana för Nacka sportklubb.
Beckbruket
Redan under medeltiden lär Finnboda ha använts som hamn för finnskutor, båtar från Finland och Åland. På 1640-talet grundades ett beckbruk på platsen av holländaren Johan van Swindern. Beck användes inom skeppsbyggeri för att bland annat täta och skydda båtskrov av trä och framställdes genom att gran- och furutjära kokades till en seg och tjock massa. En eldfarlig och illaluktande verksamhet varför beckbruken ofta låg i stadens ytterkanter.
Nyårsafton 1873 såldes beckbruket till Bergsunds Mekaniska Verkstad för 125 000 riksdaler. Bergsunds varvs- och verkstadsindustri låg vid Mälaren på västra Södermalm och fartygen som byggdes där hade blivit för stora för att kunna passera Stockholms sluss varför man behövde anlägga en slip- och reparationsverkstad på saltsjösidan. Den fick namnet Finnboda slip.
Varvets utveckling
Under 1880-talet expanderade Finnboda slip mycket kraftigt. Bland annat byggdes pansarbåtar och kryssare för ryska såväl som svenska marinen. Det första fartyget var tankfartyget ”Talmud” som levererades 1882 till Ludvig Nobels (bror till Alfred Nobel) oljeimperium i S:t Petersburg i Ryssland.
Stapelavlöpningarna (sjösättningarna) var populära och stora publikevenemang delvis beroende på att kung Oscar II – som var mycket intresserad av sjöliv och flottan – ofta var med. År 1881 fick Finnboda sin första föreståndare; överingenjör Kurt von Schmalensee. Han var bohuslänning som utbildat sig vid Chalmers i Göteborg. Arbetet som chef för Finnboda Varv skötte von Schmalensee framgångsrikt i hela 35 års tid. Han var även aktiv i det kommunala livet i Nacka där han satt med i kommunalnämnden samt kyrko- och skolrådet under många år.
Bildtext: Åren 1882–1907 byggdes på Finnboda Varv bl.a. fem pansarbåtar för Kungl. Flottan. Sjösättningar av dessa var populära och stora publikevenemang. Bilden visar den dramatiska sjösättningen av pansarbåten ”Thule” år 1893 då isen brast och många åskådare hamnade i vattnet. Fotograf okänd, Centrum för näringslivshistoria.
Arbete på varvet
Antalet arbetare på varvet ökade kraftigt i slutet av 1800-talet, från 29 anställda år 1878 till 280 anställda år 1882, en arbetsstyrka som mot decenniets slut ytterligare hade vuxit till 700. Behovet av en så stor arbetsstyrka på varvet berodde på att nästan allt arbete utfördes för hand. Kranar och andra transportverktyg saknades: det krävdes många starka armar för att hantera de tunga plåtarna för kapning, krökning, borrning, inpassning och nitning. Fartygsplåtarna nitades fast vid spanten (fartygets ”revben”) och formade fartygets skrov. En ”nagelapa”, en pojke på 10–12 år, försåg nitarna med nitnaglar (metalldel som fästes i ett förborrat hål). Ett tufft jobb då det kunde gå åt 1–2 miljoner nitar för att foga samman ett enda större fartyg!
Bildtext: Anställda vid Finnboda Varv år 1895. Längst till höger bland de stående i nedersta raden ses Englund, förman för maskinverkstaden, och till vänster om honom E. Wenander, förman för plåtslageriverkstaden. Foto: J. David Levallois, Centrum för näringslivshistoria.
Bildtext: En grupp arbetare vid varvets plåtslageriavdelning år 1895. Arbetarna representerades av nitare, mothållare och i raden längst ned, nagelvärmare. I mitten – mannen med plommonstop – sitter föreståndaren E. Wenander. Foto: J. David Levallois, Centrum för näringslivshistoria.
För att förbättra arbetsförhållandena vid stapelbädden och slipen installerades i december 1883 en elektrisk belysningsanläggning, något som gav bättre ljusförhållanden under den mörka årstiden. I mitten av 1910-talet valde Finnbodas ledning att etablera kontakt med ett annat nackaföretag, AB Diesels Motorer, idag Atlas Copco, för leverans av fartygsmotorer till bland annat tankmotorfartyg för bröderna Nobel.
Arbetsförhållanden
Arbetstiden var vardagar kl. 7-18 med en timmes middagsrast. De arbetare som inte bodde på platsen kunde få mat på Finnboda Värdshus, som låg uppe på Finnbodaberget. Värdshuset fanns kvar till år 1931 då det brann ner. Många av varvsarbetarna bodde på Södermalm i Stockholm och for till jobbet med en ångslupslinje, som varvet hade startat år 1879. Det vanligaste sättet var ändå att gå den smala och krokiga landsvägen förbi Danviken och Henriksborg med risk för att pengarna gick åt på någon av krogarna längs vägen. Andra bodde i de arbetar- och tjänstemannabostäder som bolaget lät uppföra uppe på Finnbodaberget, invid Danvikshem under perioden 1882–1918. Bebyggelsen bestod dels av en- och flerfamiljsvillor byggda i trä, dels av hyreskaserner i två våningar. Nästan alla hus revs på 1970-talet. Kvar från beckbrukstiden är chefsbostaden byggd på 1830-talet. Huset, i empirestil med brutet tak, blev senare transformatorstation.
Bildtext: Varvsledningen år 1895. I den nedersta raden – i mitten – sitter direktör Kurt von Schmalansee. Foto: J. David Levallois, Centrum för näringslivshistoria.
Bildtext: Bostadsbebyggelse på Finnbodaberget där många av varvsarbetarna bodde. Foto 1938, Centrum för näringslivshistoria.
Sidan uppdaterades: