Klicka här för att komma till platsen i Google maps.
Vi har passerat rättarens hus. Rättaren var förman för arbetarna. Husets nersänkta läge beror på att när Ältavägen byggdes höjdes den gamla byvägen för att bli framkomlig för bilar och bussar.
Bildtext: Gamla rättarbostaden. Foto: Elisabeth Tegner, ca 1970.
Med tiden utvecklades den industriella verksamheten och produktionen utökades till att innefatta mer än tillverkning av föremål i metall. Redan år 1657 anlades en mjölkvarn för folket, som arbetade vid bruket nere vid Järlasjön. Väverierna vid Barnängen drev fem klädesvalkar vid Nacka ström. De vävda tygerna transporterades dit för att valkas, det vill säga krympas och filtas för att bli grövre, tjockare och starkare. År 1724 lades mässingsbruket ner, men mjölkvarnarna fanns kvar. Från mitten av 1700-talet var kvarnindustrin vid bruket den viktigaste industrin. Valkkvarnar fanns visserligen kvar och likaså ett pappersbruk. Papperet tillverkades av lump, som krossades i vattendrivna stampverk. Bostäderna i det gamla kvarnhuset liksom sädesmagasinet/vagnslidret, huset med husnummer 99, brann 1972. Bostäderna byggdes aldrig upp igen, bara magasinet. På 1800-talet fanns främst mjölkvarnar, som försåg stockholmsbagarna med mjöl långt in på 1900-talet. de Lavals ångturbin utvecklades i slutet av 1800-talet och när ångkvarnarna Saltsjökvarn och Tre Kronor togs i bruk konkurrerade de ut Nackas kvarnar och år 1928 upphörde kvarndriften. Verksamheten vid Nedre kvarn, som uppfördes 1872, lades ner 1900. Den före detta bevarade kvarnbyggnaden – sen omvandlad till snickeriverkstad – är den enda byggnaden som påminner oss om den nästan 400-åriga industriverksamheten i området.
Sidan uppdaterades: