Klicka här för att komma till platsen i Google maps.
Genom Saltsjöbanans tillkomst 1893 fick Saltsjöbaden sin första landförbindelse med Stockholm. Tidigare hade man varit hänvisad till att resa med båt då riktiga vägar saknades. Den första stationsbyggnaden – ritad av arkitekt Erik Josephson efter förslag från Gustaf Wallenberg – öppnades den 2 juli 1893. På bottenplanet fanns utöver expedition samt biljettkontor även Saltsjöbadens första postkontor, som fanns kvar fram till år 1911. Övervåningen hyste personalbostäder. Stationsbyggnaden stängdes den 6 december 1947, men fick stå kvar till år 1954 då den revs till mångas stora sorg. När Saltsjöbanan invigdes 1893 och fram till 1947 fortsatte banan ytterligare 200 meter till Grand Hôtel. Vid denna tid fanns även ett stickspår ner till Dalaröbryggan där man kunde fortsätta med båt ut till skärgården.
Bildtext: Saltsjöbadens station stod klar i juli 1893. Stationen stängdes 1947, men fick stå kvar fram till 1954 då den revs. Foto L.Liebenfeld, vykort 1904.
Text av Lars Westman 2014:
”Hon heter Sara och var städerska ombord när Saltiståget den 14 januari 2013 löpte amok och körde halvvägs in i ett bostadshus vid ändhållplatsen. Det har ju hänt missöden förr med skenande tåg på Saltsjöbanan, men den här olyckan var en världsnyhet. Varenda tv-station skulle ha bilderna från olycksplatsen. I början kopplades det ihop med terrorism och muslimska självmordspiloter. Tågbolaget Arriva skyllde de första dagarna på städerskan ombord som STULIT tåget. Det var alltså Sara. När polisen skulle gripa henne låg hon på sjukhus med båda benen skadade, bäckenfraktur och nio revben och båda nyckelbenen brutna samt hjärtsäcken punkterad. Det tog två timmar för brandkåren att få loss henne. Men det tog tågbolaget flera dagar att be Sara om ursäkt för alla beskyllningar. I olyckshuset var kvinnan som bor i bottenvåningen på toaletten när tåget brakade in. Tåget hade kört rakt genom vardagsrummet och stannat framför tv-soffan. De som bodde i lägenheten evakuerades i pyjamas till Vår Gård där de fick bo provisoriskt. Först i maj i år kom haverikommissionens rapport om olyckan. Bromsarna hade lämnats öppna på grund av risken för förfrysning. En serie brister i säkerheten hade sen startat tåget. Sara själv mår numera bra, säger hon. Hon har tackat nej till alla tv-soffor och intervjuer. Hon är 24 år och vill inte bli kändis för det här i resten av livet. Vad jobbar hon med idag? - Jag är tågvärdinna hos Arriva. Hon har inte ont nånstans längre, försäkrar hon.”
Sidan uppdaterades: