Klicka här för att komma till platsen i Google maps.
Ältavägen
En av de stora utmaningarna för Ältaborna var länge trafikförbindelsen och kommunikationerna. De fick vänta fram till år 1934 på Ältavägen som nu förbinder Älta med Nacka. Den långa väntan har bidragit till att Älta i vissa fall betraktats som ett något eftersatt och frånskilt samhälle.
Gula Faran
I början av 1900-talet var bristen på kommunikationsmedel i Älta något som egnahemsföreningens medlem K. G. Sundstedt beslöt sig för att ta itu med. “Gula faran” blev namnet på den gula omnibuss som Sundstedt hämtade hem från Tyskland på 1920-talet, vilket då blev Ältas första buss. Innan Sundstedts busstrafik hade det gjorts enstaka försök att anordna någon slags kollektivtrafik genom anpassade lastbilar och bilar med bland annat platser på flaket för att fungera som buss. Detta var dock en lyx som främst erbjöds på sommaren, till skillnad från Gula Faran som på vintrarna utrustades med en värmekamin som det eldades i. Bussen körde på grusvägar och stengator mellan Älta gård och Enskedes spårvagnsstation. Det dröjde inte särskilt länge innan verksamheten ökade sin kapacitet till tre bussar och tidtabellen blev mer regelbunden.
Bildtext: Gula Faran 1922
Älta centrum
Under 1960-talet i Sverige skedde stora förändringar. Landet försökte tackla bostadsbristen och liten vördnad för den äldre bebyggelsen tycktes finnas då både många kvarter och byggnader i centrala Stockholm, liksom villor i förorterna, revs och ersattes av byggnadseffektiva komplex och höghus. I denna tid av förändring var Älta inget undantag, det nya köpcentrumet i Stensöområdet invigdes 1968 och var ett av de första centrumen inomhus.
Bildtext: Älta centrum 1970.
I samband med det började höghusen dyka upp. Det byggdes ca 1000 lägenheter i Stensö vid denna period. Man hade inrättat en ny samhällskärna. Stensöområdet tog över rollen från Älta gård. Butikerna i köpcentrumet hade svårt att gå runt i samband med att nya större centrum och gallerior byggdes i Nacka.
Bildtext: Älta centrum 1979.
Nya Älta radhusområden
Ett av Ältas karaktäristiska drag var länge dess glesa villabebyggelse, men under 1960-talet börjar man bygga flera radhusområden. En stor del av Älta var fortfarande inte försörjt med kommunalt vatten och avlopp. Några områden prioriterades dock, ledningar drogs via Almvägen och Ältavägen till Stensöområdet och även längs med Erstaviksvägen. Bygget av flertalet radhus var till viss del en effekt av att man ekonomiskt ville dra nytta av ledningarna och det begränsade området påverkade så sett valet av tätare bebyggelse. År 1968 till 1969 byggdes det första radhusområdet på 25 radhus, söder om Erstaviksvägen och därefter fortsatte det i hög takt.
Bildtext: Flerfamiljshus i Stensö. Foto 1992.
En stor del av Ältas nyinflyttade omkring den här tiden bestod av småbarnsfamiljer, bland annat som en följd av “Den gröna vågen” och tanken om att vilja ge sina barn en uppväxt med nära tillgång till naturen. Radhusbebyggelsen och priserna på dessa bostäder passade dessutom denna målgrupp.
Bildtext: Fridagatan i Kolarängen. Foto 1992.
Klicka här för att gå tillbaka till stoppställe 5.
Klicka här för att komma tillbaka till sidan som presenterar vandringen i Älta.
Sidan uppdaterades: