8 februari – 27 april Nacka konsthall.
Vernissage 8 februari 13:00.
Fri entré
Peter Linde var en av de skulptörer som presenterades när Nacka konsthall för 35 år sedan öppnade sin första utställning. Sedan dess har flera av Peter Lindes skulpturer inköpts för att berika gemensamma uterum inte bara i den egna kommunen utan också i andra samhällen runt om i Sverige.
Kameran och fototekniken hade korrumperat människors bildsyn när det gäller ”föreställande” konst. Man hade fått för sig att kamerornas ögonblicksbilder var sannare (mer realistiska) än teckningar, målningar och skulpturer. Men Peter studerade den klassiska konsten och insåg att exempelvis Michelangelo och Rafael utan att fotografiskt avbilda verkliga människokroppar lyckades synliggöra tankeförlopp och känslor som inifrån bygger upp en människas verkliga existens. Men hur gick det till? Hur tänder man blicken med en huggmejsel? Hur får man ett leende att uttrycka glädje, hån, längtan eller stolthet?
Det finns ingen ”objektiv” väg att avbilda en annan människas inre. Med känsliga fingrar kan man visserligen uppfatta hur musklerna i ansiktet spänns och slackas vid olika stämningslägen. Och med uppövad inlevelseförmåga i den avbildades situation kan konstnären åstadkomma den aningen gåtfulla eller svävande form som i sin tur öppnar sig för att en betraktare kan tolka uttrycket utifrån sin egen inlevelseförmåga. Det blir alltså inlevelseförmågan eller fantasin som i två nödvändiga steg överför motivets inre via konstnären till konstbetraktaren. Och konstens uppgift behöver kanske inte alltid vara att förklara verkligheten utan i stället att ge oss en gåtfullhet som aktiverar den fantasi som kan hjälpa oss att leva i verkligheten.
Peter Lindes bronsängel är en kvinna av kött och blod som saknar vingar men ändå kan flyga. Till sin hjälp bärs hon av den fantasins mantel som hon ärvt av Rafael och inte minst William Blake, han som hävdade att fantasin inte är ett tillstånd utan människans själva existens.
Foto: Karl Gabor
Se Nacka konsthalls öppettider