Älta

Älta gård

Älta gård har en lång historia och omnämns första gången redan på slutet av 1300-talet. Under 1500-och 1600-talen så tillhörde gården kronan och under 1700-talet blev det en del av Erstavik och fungerade då som ett arrendejordbruk.

I början av 1900-talet var patron Frans Witte ägare till gården. Witte bildade aktiebolaget Witte & Co och började sälja av tomter som egnahemstomter. Industrialiseringen gjorde att människor ville flytta ut från de trångbodda städerna. Det var svårsålt i Älta eftersom det var svårt att ta sig dit. De flesta som byggde hus i Älta var endast där på sommaren.

1925 dör Frans Witte och jordbruket på Älta gård tas över av en arrendatorfamilj. 1934 rivs huvudbyggnaden och en liknande byggnad uppfördes där flygeln tidigare stod 1996. På 1980-talet byggdes Älta gård om till ett allaktivitetshus med en förskola i bottenplanet.

Älta gård

Precis som på andra platser i Sverige så fanns det statare på Älta gård i början av 1900-talet. Statare arbetade i gårdens jordbruk och fick en större del av sin lön utbetalad i mat och husrum.

Älta gårdsfolk 1918.

Statarbostaden i Älta 1920.

Sommar i Älta

Under 1930-talets början så bestod Älta av omkring 750 åretruntboende invånare och det är först under 60-talet som den kraftigare befolkningsökningen tog fart.

På sommaren ökade befolkningen eftersom Älta bestod av många fritidsboende och var en populär ort för sommargäster. Historierna om hur platsen väcktes till liv under somrarna är många och går tillbaka ända till början på 1900-talet. Midsommarfirandena vid Älta gård tycks varit en stor höjdpunkt och läget intill Ältasjön är en av anledningarna till att många lockades till Älta under sommaren.

Familjen Lundberg framför sin sommarstuga på Ältavägen 212 under 1920-talet. Stugan var byggd av virke från transportlådor.

Under första halvan av 1900-talet var Ältaborna flitiga med att hitta på smeknamn på folk i trakten. Ofta hade namnet koppling till deras sysselsättning så som Rallar-Nisse eller Kvast-Otto. En nybyggare i Älta kallades för Plåtröret. Han hette egentligen Johan Samuel Olsson och fick sitt smeknamn eftersom han byggt ett enkelt litet hus med ett plåtrör som skorsten.

Midsommarfirande i lövad bil. Chauffören är Johan "Plåtröret" Olsson. Foto från 1920-talet.

Gula Faran

I början av 1900-talet var bristen på kommunikationsmedel i Älta något som egnahemsföreningens medlem K. G. Sundstedt beslöt sig för att ta itu med. “Gula faran” blev namnet på den gula omnibuss som Sundstedt hämtade hem från Tyskland vid 1920-talet, vilket då blev Ältas första buss.

Innan Sundstedts busstrafik hade det gjorts enstaka försök att anordna någon slags kollektivtrafik genom lastbilar och bilar anpassade, i den mån det var möjligt, med bland annat platser på flaket för att fungera som buss. Detta var dock en lyx som främst erbjöds på sommaren till skillnad från Gula Faran som på vintrarna utrustades med en värmekamin som det eldades i. Bussen körde på grusvägar och stengator mellan Älta gård och Enskedes spårvagnsstation. Det dröjde inte särskilt länge innan verksamheten ökade sin kapacitet till tre bussar och tidtabellen blev mer regelbunden.

Gula Faran 1922.

Telegrafberget

Telegrafberget fick sitt namn av att det här placerades en optisk telegraf 1796. Telegrafen togs ur bruk 1858. Via optiska telegrafer kunde man skicka signaler som sågs via kikare på ca en mils avstånd. Meddelandet repeterades sen vidare till nästa station och nästa tills det nått sin mottagare.

Vy från Telegrafberget.

Telefonen kom till Älta på 1910-talet och den första växelstationen 1923. Växeln låg på Solvägen 1 i Hedvigslund och sköttes av Anna Lindqvist. Elektriskt ljus kom också till Älta på 1920-talet och den första glödlampan i Älta tänds på julafton 1926.

Anna Lindqvist i telefonväxeln på Solvägen 1. Foto från 1925.

På Telegrafberget finns så kallade jättegrytor. De tillkom när inlandsisen smälte och stenar virvlade runt i smältvattnet och nötte upp gropar i berget.

Vid Strålsjön i Älta har man hittar krukskärvor som kommer från gropkeramik tillverkad av jägare för cirka 5000 år sedan. Groparna som dekorerade keramiken gjordes genom att trycka in en rund pinne i leran innan krukan brändes. Rester av gropkeramik går att se på Nacka hembygdsmuseum i Nyckelviken.

Varför heter det Älta?

Hur Älta har fått sitt namn finns det olika teorier om. Ett uppslag är att det kommer från det fornsvenska ordet elpt som betyder svan. En annan teori är att det härstammar från grusås vilket kan ha koppling till landskapet En tredje variant är att ortsnamnet Älta har koppling till torv och orden älttorv och ältverk.

Torv, tegel och ångtvätt

I Älta fanns i början av 1900-talet en torvfabrik i närheten av torpet Lovisedal. Torven togs från Älta mosse vid Strålsjön. För att tillverka torv så bröt skar man torvstycken som sedan fick torka och gick att använda för att göra torvströ eller plattor som kunde användas som isolering av byggnader. När det var bränslebrist under krigsåren användes även torv för eldning.

Vid sekelskiftet 1900 så tillverkades tegel i Älta. På samma plats upprättades under 1920-talet ett tvätteri, Älta ångtvätt. Tvätteriet hade ett tiotal anställda och drevs fram till 1960-talet. När byggnaden revs lämnade den plats åt en parkeringsplats vid idrottsplatsen.

Älta ångtvätt 1961.

Annons för Älta ångtvätt på 1950-talet.

Älta skola

Älta skola har numera passerat sitt hundraårsjubileum, den första etappen av skolan byggdes år 1919. Innan detta hade Älta inte erbjudit någon ordentlig skolbyggnad. Englunds skola hade inrättats sedan några år bakåt, en så kallad småskola för de yngsta skolbarnen, som höll till i en villa.

1916 anordnade man också en folkskola som bedrevs i ett hus intill Erstaviksvägen. Huset var inte i något bra skick och ersattes när den kommunala myndigheten gav efter för Ältabornas önskan om en ny skola. För 5812 kr köptes tomten nära Älta gård och man satsade på att bygga en riktig skolbyggnad. Skolan skulle byggas i sten, det var man säkra på, trots att materialet var dyrt och priserna extra höga då Sverige befann sig i kristider med anledning av första världskriget. För att hålla ner kostnaderna minskade man antalet planerade lärosalar.

Kring Älta skolas tidiga år kunde bland annat trädgårdsskötsel på marken utanför byggnaden stå på schemat och för eleverna var det obligatoriskt med regelbunden renskrubbning i skolans bad. När skolan fick matsal i källarvåningen kunde eleverna bli serverade havregrynsgröt och en smörgås. Skolmaten var däremot inte helt gratis för elever ännu utan kostade 25 öre, det gjordes dock undantag för vissa barn.

Skolelever sysselsatta med trädgårdsskötsel framför Älta folkskola på 1920-talet.

Vid år 1925 trängdes 100 elever på skolan. Ökningen av antal barn i Älta under 1920-talet resulterade i att man redan år 1927 beslutade att genomföra en utbyggnad. Då fick skolan fem lärosalar i stället för två och byggnaden utrustades utöver det bland annat med naturkunnighetssal, skolkök och gymnastiksal.

Älta skola ca 1930.

När Älta skola först planerades så var tanken att skolbyggnaden även skulle inrymma en lärarbostad. Man fick däremot tänka om när en lagändring vid samma period stoppade det alternativet. Det blev tvunget att separera på lärarbostad och skola. Hugo Högberg, magister på Älta skola i omkring 20 år, är en av de som bott i huset. När han lämnade lärarbostaden för att gå i pension så tilldelades bostaden vaktmästaren. Numera är byggnaden inte längre anpassad till bostad utan innehåller fler skollokaler och Älta skola har också genomgått ytterligare en ombyggnadsperiod.

Axéns affär

1914 flyttar familjen Axén till Älta och startar en affär. 1918 flyttar familjen och affären till ett större hus, Stavsborg, på Ältavägen. Axéns affär drevs fram till 1942. Affären hade ett brett sortiment förutom livsmedel så fanns det allt från cement till knappnålar. 1938 utökas också affärsverksamheten med Älta järn och färghandel som senare flyttade till Älta centrum.

Axéns affär 1919.

Interiör Axéns affär 1927.

För att kyla livsmedel både i butiker och hem innan kylskåp fanns så användes is. Ur Ältasjön tog man upp isblock. I isstackar förvarades isblocken i sågspånshögar utanför affärer.

Isupptagning ur Ältasjön under 1930-talet.

Torp i Älta

I Älta finns många gamla torp kvar. Ett av dem är Lovisedalstorpet som räddades från rivning och flyttades till Älta gård 1991. Torpet byggdes 1783 och låg ursprungligen vid Erstaviksvägen/Källmossvägen. Torpet gav bostadsområdet Lovisedal sitt namn. Ett annat torp i Älta heter Snörom som tidigast omnämns 1691 och fungerade som ett båtmanstorp. En båtsman var en militär inom flottan som fick betalt i form av ett torp med odlingsbar mark. På de flesta torp bodde annars torpare som betalade för sitt torp genom att utföra dagsverken på den gård som torpet tillhörde.

Lovisedalstorpet 1975.

Torpet Snörom 1978.

Ältavägen

En av de stora utmaningarna för Ältaborna var länge trafikförbindelsen och kommunikationerna. De fick vänta fram till året 1934 på Ältavägen som nu förbinder Älta till Nacka. Den långa väntan har bidragit till att Älta i vissa fall betraktats som ett något eftersatt och frånskilt samhälle.

Älta centrum

Under 1960-talet i Sverige skedde stora förändringar. Landet försökte tackla bostadsbristen och liten vördnad för den äldre bebyggelsen tycktes finnas då både många kvarter och byggnader i centrala Stockholm, liksom villor i förorterna, revs och byttes ut mot byggnadseffektiva komplex och höghus. I denna tid utav förändring så förblev Älta inget undantag, det nya köpcentrumet i Stensöområdet invigdes 1968 och var ett av de försa centrumen inomhus. I samband med det började höghusen dyka upp. Det byggdes ca 1000 lägenheter i Stensö vid denna period. Man hade inrättat en ny samhällskärna. Stensöområdet tog över rollen från Älta gård. Butikerna i köpcentrumet hade svårt att gå runt i samband med att nya större centrum och gallerior byggdes i Nacka.

Älta centrum 1979.

Ingång till Älta centrum 1979.

Nya radhusområden i Älta

Ett utav Ältas karaktäristiska drag var länge dess glesa villabebyggelse, men under 1960-talet börjar man bygga flera radhusområden. En stor del utav Älta var fortfarande inte försörjt med kommunalt vatten och avlopp. Några områden prioriterades dock, ledningar drogs via Almvägen och Ältavägen till Stensöområdet och även längs med Erstaviksvägen. Bygget utav flertalet radhus var till viss del en effekt utav att man ekonomiskt ville dra nytta utav ledningarna och det begränsade området påverkade så sett valet av tätare bebyggelse.

År 1968 till 1969 byggdes det första radhusområdet, på 25 radhus, till söder om Erstaviksvägen och därefter fortsatte det i hög takt. En stor del utav Ältas nyinflyttade omkring den här tiden bestod utav småbarnsfamiljer, bland annat som en följd utav “Den gröna vågen” och tanken om att vilja ge sina barn en uppväxt med nära tillgång till naturen. Radhusbebyggelsen och priserna på dessa bostäder passade dessutom denna målgrupp.

Fridagatan i Kolarängen 1992