I januari 2018 blev Nacka konsthall ett rum där du kunde uppleva landskap genom beröring och dig själv genom tystnad. Utställningen Expansion av Truls Nord bestod av verk gjorda för att upplevas med händerna och verk som frammanar publikens upplevelse av närvaro. I utställningen fick man möjlighet att uppleva omgivningen på det där mystiska, intima och lite hemliga sättet som man gör när man stänger av seendet.
Ställ dig på verket Punkt, blunda och lyssna. Sätt dig på stolen framför verket Pi och släpp tiden. Låt händerna utforska landskapen i bilderna på väggarna och i det magnifika objektet på golvet.
I rummet finns ingen färg, färgpaletten är i dig. Blunda, känn, ta på, smek…
Hud som mottagare av omvärlden, att förhålla sig med huden i stället för med ögonen och intellektet. I denna utställningen är det inget att förstå, inga gåtor att lösa.
Den form du ser är inte samma form som du känner. Det du känner är större och mer komplext, som allt man upplever utan synen. Vi berör och blir berörda. Av omgivningen och av oss själva.
Är det inte detta vi behöver mer av? En motvikt till information och fakta? Eller, faktisk, en motgift? Fakta är inte livet. Upplevelse är livet. Försök inte förstå. Känn, upptäck, upplev, utan att värdera. Blunda, låt din omgivning expandera till det den är.
Med bakgrund som fotograf har konstnären Truls Nord arbetat mycket med frågeställningar kring seendets betydelse för hur vi förhåller oss till vår omgivning. För Truls har detta resulterat i ett ökande intresse för våra andra sinnen, huvudsakligen känsel och hörsel.
De senaste åren har Truls bland annat drivit projekt i samarbete med personer med synnedsättning och dövblindhet. Ett av dessa samarbeten har resulterat i en ny metod för framställning av fotografier som kan upplevas med händerna, något som han pratade om i sin TEDx talk 2016: ’Seendet är starkt knutet till intellektet, till analys, fakta och värdering. Medan intryck som vi får genom känsel och hörsel värderar vi först efter att upplevelsen har passerat vårt sensoriska system.’
Med Expansion fortsätter Truls arbeta för att kommunicera med oss via andra sinnen än seende: ’Beröring framkallar helheten i oss. En hel människa är klok. En hel människa är empatisk. En hel människa lever som en del i det stora sammanhanget.’
Truls Nord trulsnord.com – vimeo.com/trulsnord
Kan du beskriva din konstnärliga process, vad inspireras du av?
’Inspiration fångar dig i arbetet’, sägs det. Så är det verkligen för min del. När jag är närvarande i arbete får jag tillgång mitt erfarenhetsarkiv, där finns hur mycket som helst.
Det tar sig fram genom associationer och får gestalt i form av idéer eller lösningar på utmaningar. Fast detta sker inte endast när jag arbetar, det gäller även i alla andra situationer där jag är närvarande. När jag öppnar mig för omgivningen öppnar jag också till mig själv, och precis som alla andra är jag en hel värld som samspelar med min omgivning. Björken vid busshållplatsen är lika fantastisk och inspirerande som en dikt av Robert Bly eller en improvisation av saxofonisten Jonas Kullhammar.
Du jobbar ju med att få oss att uppleva konst på ett annat sätt än bara med ögonen, vad är det som fått dig intresserad av det?
Synen tenderar att dominera över andra sinnen, när vi ser är vi inte lika mottagliga för andra sinnesintryck som när vi blundar. Att uppleva omgivningen med känsel eller hörsel gör den både större och mer intim. Ögonen skapar oftast ett jag-och-det, separerar mig från omgivningen. När jag blundar suddas gränsen bort och omgivningen och jag glider in i varandra. Då är jag hel och självklar. Det vill jag att andra också skall uppleva, därför arbetar jag med konst som riktar sig till mottagarens olika sinnen.
Jag är övertygad om att den visuella kommunikationens överlägsna dominans i vår kultur är ohälsosam för individens relation till omgivningen. Rent av ohållbar i ordets bredaste mening.
Hur ser din bakgrund som konstnär ut?
Jag är utbildad fotograf och har jobbat både kommersiellt och konstnärligt med fotografi sedan 1994. Ett möte med en grupp personer med dövblindhet 2008 blev en vändpunkt för mig. Det mötet ledde till projektet Taktil foto där jag samarbetade med tre fotografer med dövblindhet. De fotograferade och vi tog fram en ny metod för att visa fotografier för synskadade, taktila fotografier. Sedan dess har jag fortsatt arbeta med upplevelser via känsel och så småningom även hörsel. I utställningen Expansion visar jag verk för både syn, känsel och hörsel.
Till sist, vad har du för relation till Nacka?
Jag är född och uppvuxen i Bergen, Norge. 1994 flyttade jag till Nacka efter fotoutbildning i London. Jag hade tidigare bott ett år i Stockholm, i lägenheter i innerstan med andra- och tredjehands kontrakt. När jag flyttade till Nacka efter London tänkte jag ’ok, jag kan bo här ett tag men jag skall ta mig in till stan så snart som möjligt’. Nu, 23 år och två barn senare bor jag kvar i Nacka… I stan vill jag inte bo. Här i Nacka har jag tillgång till mycket natur och är ändå nära stan. Bussresorna till och från stan har blivit givande mellanrum i tillvaron och i Orminge där vi bor har barnen har fått växa upp i en fridfull mångkulturell miljö. Vi har det bra i Nacka!
Under utställningstiden höll Truls workshops i Sickla tillsammans med Lennart Kaltea: Fyra dagar med tema personlig och experimentell fotografering.
Sidan uppdaterades: