9. Återkommande och kända rutiner

En viktig del för att undervisningen ska påverka språkutvecklingen är att den förekommer regelbundet. Det innebär exempelvis att personalen tar varje tillfälle i akt att benämna saker som omger barnen, att interagera med dem och att uppmuntra till språkanvändande i vardagen. Det handlar också om att ge barnen rutiner i vardagssituationerna och att beskriva dem med språk så att de blir begripliga för barnen: ”Vad brukar vi göra först i samlingen?” ”När du har ätit upp maten kan du ställa din tallrik på matvagnen”.

Återkommande och kända rutiner behövs också i de planerade undervisningsaktiviteterna. För små barn innebär det att delta i planerade aktiviteter minst varje vecka när det gäller ordförrådet och den metaspråkliga, tekniska språkförståelsen. Om förskolan använder Före Bornholmsmodellen eller Bornholmsmodellen finns vissa rutiner inbyggda i det förplanerade materialet. Om förskolan själv planerar för progressionen i ordförråd och metaspråklig uppmärksamhet bör man tänka igenom hur dessa tillfällen läggs upp så att de blir igenkännliga för barnen. Detsamma gäller de aktiviteter som syftar till att utveckla barnens litteracitet. Dessa bör också förekomma varje vecka, minst vid ett tillfälle, helst oftare. Det handlar alltså om att barnen själva arbetar med texter, läser och skriver själva, eller dikterar gemensamt.

Några områden är särskilt viktiga att tänka igenom i alla typer av planerade aktiviteter för att barnen ska kunna koncentrera sig på kunskapsinnehållet och på att utvidga sitt kunnande. Personalen kan därför tänka igenom följande:

• Hur inleds aktiviteten varje gång?
• Var hålls aktiviteten?
• Hur länge varar aktiviteten?
• Hur avslutas aktiviteten?

Högläsning bör genomföras dagligen, vid samma tid och samma plats. Däremot kan boken gärna vara densamma under en vecka, men med olika inriktningar i arbetet. I en förskola i Nacka delade pedagogerna in barnen i tre grupper och varje grupp tog del av högläsning vid en bestämd tid varje dag under ett projekt. Samma bok lästes flera gånger och bearbetades på olika sätt. Andra böcker fanns också framme så att barnen kunde få del av högläsning vid andra tider under dagen.

Rutinerna ska innebära att varje barn får del av högläsning minst en gång per dag. På så sätt kan förskolan också garantera att varje barn möter de olika delarna i språkutveckling, högläsningen kan skapa utrymme för att såväl arbeta med ordförråd, metaspråklig uppmärksamhet, läsande och skrivande. En och samma bok kan ge upphov till följande aktiviteter under veckan:

• Måndag: Bekanta sig med innehållet genom att göra en bildpromenad och reflektera över bilderna och deras innehåll. Eventuellt diskutera en öppen fråga i anslutning till boken, till exempel ”Får vuxna bestämma över barns leksaker?”
• Tisdag: Första läsning av boken med frågor om innehållet och eventuella dramatiseringar med AKK för att tydliggöra och fördjupa förståelsen.
• Onsdag: Boken läses performativt, det vill säga rakt igenom med olika röster och med dramatik, för att ge barnen en estetisk upplevelse av innehållet.
• Torsdag: Vid den här högläsningen av boken genomförs en dialogisk högläsning eller ett eftertänksamt samtal om innehållet. Det innebär att öppna, utforskande frågor ställs om innehållet och gruppen för en dialog (se mer i avsnitt 15).
• Fredag: Efter den sista högläsningen omsätts berättelsen i någon annan, skapande form, exempelvis dans, bild- eller musikskapande eller att barnen själva skriver en berättelse eller en fortsättning. Läsningen kan också utvärderas genom att pedagogen frågar om barnen tyckt något speciellt om innehållet i boken, om de undrat över något eller liknande.

I den sista aktiviteten kan också en text dikteras, det vill säga barngruppen samtalar om vad de upplevt för att sedan diktera för pedagogen hur texten ska låta. Pedagogen skriver ner texten så att alla barn kan se den och ljudar samtidigt högt. Texten kan senare användas för att laborera metaspråkligt, exempelvis för att hitta bokstäver, dela upp ord i ljud och stavelser och så vidare (se avsnitt 14). Fler exempel på hur man kan arbeta med högläsning, berättande och skrivande hittar du i böckerna Samtal om högläsning och berättande i förskolan och Läsa, skriva och räkna i förskolan.

Högläsning kan också integreras i tematiska projekt som har annat innehåll. Då kan en liknande arbetsgång användas, men momenten används flera gånger under projekttiden. I en förskola i Nacka arbetar pedagogerna med barnen med samma högläsningsbok under ett helt år. Böcker som har används de senaste åren är exempelvis: En bättre värld, Ottos ulliga tröja, Blinda rödluvan och Den vita kattens längtan. Projektet kan planeras i en FÖPP men utvidgas under året utifrån de olika intressen och erfarenheter som barnen gör i utforskandet av bokens innehåll. Barnen får också välja intresseområden i grupper längre fram i det tematiska projektet. Man köper in flera exemplar av boken så att vårdnadshavare och barn kan låna hem boken och läsa hemma. Olika estetiska former används i arbetet, som att måla eller dansa bokens innehåll. I slutet av året avslutas arbetet med en utställning för allmänheten. Fler exempel på projekt i förskolan finns i boken Nyckelkompetenser i förskolan.

Rutiner och återkommande strukturer är viktiga för att barnen ska kunna koncentrera sig på lärandeinnehållet istället för att varje gång behöva lägga kraft på att förstå vilka rutiner som gäller. Rutiner och struktur bör alltså hållas relativt lika men lärandeinnehållet kan skifta.