3. Grundläggande språkutveckling

Vissa förutsättningar för språklig förmåga är en del av människans genuppsättning, som att kunna använda hörsel, munmotorik och strupens stämband. Största delen av språkförmågan utvecklas dock i samspel med andra. En av de allra viktigaste förutsättningarna är alltså att du ser till att varje barn kommunicerar med dig och med andra vuxna samt med andra barn flera gånger om dagen. Även för barn, vars språkutveckling går lite långsammare, något som brukar kallas för språklig sårbarhet, är samspelet nyckeln för att de ska utveckla sitt språk.

Det räcker dock inte att enbart prata med barnen. Allt prat leder inte till språkutveckling. Lärande handlar om att låta barnen möta nya, ännu outforskade områden, sådant som de ännu inte har upptäckt. Du har som pedagog ett ansvar för att dialogen blir utvecklande, där du ställer frågor som barnen besvarar och där ni fördjupar samtalet. För det behöver du kunskaper på några viktiga didaktiska områden, det vill säga områden som bör finnas med som delar i undervisningen: grundläggande språkundervisning, metaspråklig uppmärksamhet och läs- och skrivutveckling. Det första området presenteras i den här texten och övriga två områden i nästkommande texter. En utförligare beskrivning av arbetsformer för grundläggande språkutveckling finner du i Språka för livet.

Under sitt första levnadsår kommer de flesta barn att ha en period av joller och senare andra ljudyttringar. Under den här perioden är barnet intresserat av att skapa gemenskap och att vara delaktig, se bild 3.1.

Bild 3.1. Barns typiska språk och kommunikationsutveckling (Bruce & Riddersporre, 2012, s. 75).

Arbetsformer som passar bra är att möta barnet, använda barnets namn för att få uppmärksamhet, ta ögonkontakt och möta barnet i ögonhöjd, tala en-till-en, tala långsamt och tydligt, pausa förväntansfullt och vänta in barnets svar, svara själv och visa hur ni kan turas om att ”prata”, härma varandra och liknande. När barnet inte själv talar ännu är det viktigt att de vuxna fungerar som ställföreträdande talare, det vill säga försöker tolka vad barnet visar och kommunicerar och sätta ord på det. Det kan ske genom att bekräfta barnets intentioner och inte ignorera deras försök till kommunikation. Gester och vissa stödtecken kan också användas i interaktionen med barnet, liksom att använda symboler, bilder och rekvisita för att förstärka språkliga yttranden.

Den vuxne kan också utveckla det barnet säger eller vill ha sagt genom att bekräfta det och sedan utvidga det till en fullständig mening, eller fråga barnet för att uppmuntra till fullständiga meningar, exempelvis ”Ja, titta lampan. Titta lampan lyser på din hand. Vad mer lyser lampan på?”. Det handlar också om att sätta ord på sådant som barnet ser och upplever och förklara sådant som kanske är okänt. Att variera och uttrycka sig med synonymer kan vara ett sätt att utvidga ordförrådet. Att visa på kontraster som svart/vitt, framför/bakom ger också barnet fler dimensioner i språket.

En annan viktig arbetsform är att sjunga mycket för och med de yngsta barnen, forskning har visat att sånger är starkt språkutvecklande. I en förskola i Nacka möter barnen sång och musik tillsammans med en musikpedagog i arbetsformen ”språket sprudlar”. Sång användes i en förskola i Falkenberg för att skapa sammanhållning och stötta språkutveckling i en ny barngrupp med 1–2-åringar. Vårdnadshavarna tillfrågades om varje barns favoritsång och sedan arbetade barn och personal med en sång, en vecka i taget. Barnen lärde sig varandras sånger och pedagogerna ordnade aktiviteter som alla barn deltog i, för att utforska innehållet i den aktuella sången under veckan. När sången Blinka lilla stjärna sjöngs projicerades exempelvis en stjärnhimmel på en vägg medan sången spelades instrumentalt. Barnen kunde röra sig till musiken och utforska stjärnhimlen. En utförligare beskrivning av projektet finns i boken Undervisningsstrategier i förskolan.

Efter hand börjar barnet använda ettordsfraser, ofta sker det runt ettårsåldern. Då är det redo för ett nytt steg i språkutvecklingstrappan i bild 3.1, nämligen att utforska och upptäcka ord och begrepp. Här handlar det för dig som pedagog att benämna saker som ni ser och upptäcker tillsammans – visa på nya ord och uttryck. Var inte orolig för att det kan bli för många ord – i vissa perioder kan barn lära sig så mycket som 8–10 ord om dagen! Ofta talar man om att barnen ska finnas i ett språkbad, det vill säga omges av ord, språk, begrepp och kommunikation hela dagarna. Det är en bra metafor men det gäller också att se till att man inte istället dränker barnet med sina egna tankar och ord utan tar hänsyn till om det intresserar barnet eller inte. I språkutveckling är det just samspelet – att varje barn har möjlighet att kommunicera och reflektera tillsammans med andra – som är centralt. Lyssna därför noga efter barnens frågor, svar och kommentarer, även de som inte sker muntligt utan med gester, ögonkast och andra uttrycksmedel. Där finns många trådar att bygga vidare på i samspelet.

När barnen har börjat förstå och använda ord är det också viktigt att fylla orden med innehåll, så att det blir begrepp som barnen kan använda sig av för att kommunicera och för att tänka. Det kan göras på flera sätt – genom att samtala om ordens betydelse vid högläsning, genom att ställa fram saker under måltiderna som inspirerar till samtal, och genom att undersöka, utforska och benämna olika företeelser tillsammans i vardagen – mjukt, hårt, varmt, kallt, rött, blått eller på, i, under, framför, bakom och så vidare. Som en tumregel brukar man säga att barnet behöver möta begreppet vid minst tre olika tillfällen på olika sätt för att greppa vad det innebär.

Här är det viktigt att få med olika typer av ord, både de som kallas tegelstensord och de som kallas murbruksord. Tegelstensorden är de lättaste att upptäcka för barnet, nämligen substantiv som bil, katt och hus, och verb som springa, gå och äta. Murbruksorden är de som gör att språket hålls samman och som gör meningarna hela – på, i, hon, de, för, och, samt andra liknande ord – prepositioner, lägesord och liknande. På så sätt byggs barnets ordförråd efter hand ut till tvåordsfraser, ofta runt tvåårsåldern, och senare fraser med tre ord eller fler. Mer om hur du kan arbeta med de yngre barnen på förskolan hittar du i boken Språkrika lärmiljöer för förskolans yngsta.

I den här grundläggande språkutvecklingen handlar det alltså om att du medvetet bygger upp barnens ordförråd och begreppsliga förståelse genom att se till att barnen deltar i språkanvändande och språkligt samspel. Ju mer medvetet du utmanar språkutvecklingen genom samspel och kom-munikation, desto mer utvecklas barnets språk. Det handlar alltså om att du dels behöver fokusera på hur vardagliga stunder kan utvecklas till språkutvecklande, men också att du behöver planera verksamhet för språkanvändande, kommunikation mellan barnen och att öka ordförrådet om barn ska utveckla språket. I en förskola i Nacka arbetar exempelvis pedagogerna med sagor tillsammans med barnen i begynnande språkutveckling. Man använder konkreta material i berättandet och arbetet leder senare till att barnen berättar egna sagor.