17. Utvärdera formativt med barnen

Det här avsnittet behandlar närmare en del av de återkopplande arbetsmetoder som föreslogs i förra kapitlet som medel att skapa delaktighet, motivation och en stark positiv lärandeidentitet i gruppen. När återkoppling används i barngruppen handlar det om en formativ utvärdering som genomförs för att barnen ska förstå vad de kan och vad som är nästa steg i utvecklingen. Om barnet ser detta tydligt kommer det också självt att kunna bidra till lärandet. Det kan handla om att ställa frågor som:

• Vad är det du har tänkt göra?
• Hur har du tänkt göra det?
• Vad är nästa steg?

Ju oftare och ju snabbare återkoppling ges, desto mer effektiv är den. Man kan också gemensamt i barngruppen diskutera hur olika gemensamma produkter kan utvecklas genom att tillsammans ställa frågor som:

• Vad tycker vi är bra med det vi gjort? Vad är vi nöjda med?
• Finns det saker som vi skulle kunna arbeta vidare med?

De äldre barnen kan också uppmuntras att stötta varandras arbetsprocess genom att ge kamratåterkoppling. Här behöver förskolepersonalen tydliggöra ramarna för barnen. En metod som fungerar bra är att använda sig av två stjärnor och en önskan (two stars and a wish): Kamraten ger två exempel på något som den tycker är bra med arbetet och uttrycker också en önskan om vad som kan förbättras.

Portföljmetodik är en återkopplingsmetod som innebär att man dokumenterar barnens pågående arbete för att synliggöra processen för barnet och för att gemensamt kunna diskutera processen tillsammans i gruppen. Genom att spara olika skisser, utkast, fotografier eller filmer under arbetsprocessen kan barnen tillsammans med pedagogerna både under processens gång och i slutet reflektera över arbetet och hur det kan utvecklas. Det är viktigt att förskolepersonalen gör ett tydligt urval av vad som ska sparas, annars riskerar man att innehållet i portföljen sväller över sina breddar och blir oöverskådligt. Då är det heller inte till nytta i lärandeprocessen. Välj exempelvis ut några områden för alla barn under förskoleåren. Kanske väljer man att dokumentera barnens självporträtt, skrivande, motoriska utveckling på ett visst område eller liknande.

En utökad formativ dokumentation är att skapa en reflektionsvägg med dokumentation över en hel process, exempelvis i ett tematiskt projekt. På reflektionsväggen dokumenteras exempelvis barnens frågor inför projektet, deras tankar under projektet, olika upptäckter som har gjort med mera. Dokumentationen kan innehålla barnens nedskrivna tankar och frågor, foton och filmer som kopplas till QR-koder exempelvis. Reflektionsväggen kan användas i barngruppen för att stämma av det som har gjorts och lärts hittills i projektet och för att sätta nya mål fortsättningsvis.

Ett annat sätt att utveckla barnens lärandestrategier kan vara att använda så kallade processkartor. De är hjälpverktyg i form av frågor som förskolepersonalen kan presentera för att göra barnen uppmärksamma på hur de utvecklar sina tankar och idéer. Med hjälp av processkartan kan den vuxne ställa metakognitiva frågor till barnen i olika delar av processen, frågor som hjälper barnen att reflektera över sitt pågående lärande. Beroende på vad man vill att barnen ska uppmärksamma kan frågorna formuleras olika, som i de här två processkartorna:

På så sätt kan barnen reflektera över sin tidigare kunskap på området och de får också möjlighet att formulera nyfikna frågor i början av processen, för att sedan reflektera över sitt eget lärande i slutet. Förskolepersonalen kan också utvärdera sin undervisning genom att anteckna barnens idéer i processkartan. Genom att använda processkartor, portfölj och reflektionsväggar kan barnen experimentera, utveckla sina idéer och få tillräcklig återkoppling för att lära från misstag och försök, något som är viktigt i ett hållbart lärande.

Ytterligare ett sätt att stötta barnen kan vara att göra tänkandet synligt. Det innebär att den vuxne synliggör viktiga processer i tänkande och tankeutveckling, som barnen senare kan använda vid problemlösning eller analys. Ofta är tänkande något som sker dolt och som inte görs synligt för alla. Då kan det också vara svårt att förstå hur man ska gå tillväga när man exempelvis löser problem. Det finns en rad olika rutiner för att synliggöra tänkande. Här kommer jag kortfattat att beröra tre: sortering, lika eller olika samt EPA.

Sorteringslekar stöttar barnens utvecklande av iakttagelseförmåga och logiska tänkande. För yngre barn kan en första sortering gå ut på att utifrån fyra saker bestämma vilket som ska bort, en sorteringslek som användes i barnprogrammet Fem myror är fler än fyra elefanter. Nästa steg är att öka svårighetsgraden genom att de tre saker som hör samman har olika färg, storlek eller form. Den fjärde saken, som inte hör till samma kategori som de andra, kan likna dessa i något avseende som färg eller storlek. Ett mer komplicerat steg är att sortera flera olika saker i fri klassificering på ett sådant sätt att varje grupp kan ges ett gemensamt namn (exempelvis möbler, fordon, verktyg eller djur). Ytterligare ett steg är att sortera exempelvis geometriska former i olika färger och storlekar. Att se att trianglar som är röda och blå hör ihop därför att de är trianglar ställer krav på högre grad av abstraktion. Att sortera efter begynnelsebokstav är ännu ett steg mer avancerat.

Lika och olika är en tankerutin där barnen sorterar i likheter och olikheter. Här jämförs två olika begrepp eller företeelser med varandra och barnen definierar först så många likheter de kan finna för att därefter definiera olikheterna. Det kan exempelvis handla om likheter och skillnader mellan träd och buskar, mellan fiskar och fåglar eller mellan människor och hundar.

EPA är en tankerutin som innebär att varje barn ges möjlighet att utforska sitt tänkande. EPA (Ensam, Par, Alla) innebär att var och en först får tänka efter själv en liten stund, därefter samtalar barnen i par om vad de tror och därefter samtalar man gemensamt i storgrupp. På så sätt får alla barn möjlighet att diskutera sin förståelse. Det kan till exempel handla om att barnen själva, i par och alla tillsammans funderar över frågan i sorteringsövningen: Vilka tre hör ihop och vilken ska bort?

I filmen Austins butterfly (se blocket Läs mer om området) kan du se hur en pedagog arbetar med en grupp barn för att introducera hur man kan utveckla sitt lärande med stöd av återkoppling. Det här är ett sätt
som också fungerar med barn i förskolan. En liknande modell med material att använda finns också i boken Nyckelkompetenser i förskolan: Amandas orkidé.