16. Skapa en lärgemenskap

En lika viktig del som att ge barnen nya kunskaper är att skapa förutsättningar för lärande genom att stärka deras positiva lärandeidentitet. Lärandeidentitet handlar just om att barnet ser sig själv som en lärande varelse och att det får förutsättningar att utvecklas i en stark lärgemenskap med barn och personal. Det här avsnittet handlar om hur personalen på förskolan kan stötta den utvecklingen.

En mycket viktig faktor för att din undervisning ska resultera i lärande är att barnen känner sig delaktiga och engagerade. Delaktighet kan finnas i olika grader i förskolan. Forskaren Roger Hart (1992) definierar följande steg:

• Första steget: Manipulation, barnen förstår inte meningen med vad som görs utan deltar på ett sätt som enbart tjänar de vuxnas syften.
• Andra steget: Utsmyckning, barnen deltar men kan inte och ges inte möjlighet att påverka något eller ha några åsikter.
• Tredje steget: Symboliska åtgärder, barnen tillfrågas men deras svar innebär i själva verket små eller inga möjligheter till påverkan.
• Fjärde steget: Barnen informeras och är delaktiga inom ett avgränsat område.
• Femte steget: De vuxna beslutar men informerar och konsulterar barnen.
• Sjätte steget: Vuxna initierar och barnen deltar i besluten.
• Sjunde steget: Barninitierat och barnstyrt, barnen tar initiativ och fattar egna beslut.
• Åttonde steget: Barninitierade beslut och delade med vuxna, barnen initierar något och får de vuxna att delta.

Stegen beskriver en utveckling från passiva till mycket aktiva barn. De tre första stegen är snarast inte att betrakta som inflytande, eftersom det mest rör sig om symboliska åtgärder. Beroende på vad som är i fokus kan steg 4–8 komma i fråga i förskolan. I en aktivitet där barnen får välja vilken färg de vill ha på bakgrunden till sin teckning är nog att betrakta som det tredje steget: Barnen tillfrågas men har små möjligheter att påverka. I en aktivitet där barnen tillfrågas om hur en gemensam utflykt med familjerna ska anordnas är det istället fråga om det sjätte steget: De vuxna har initierat utflykten men barnen deltar i besluten. När pedagogen fångar upp ett intresse i barngruppen och låter detta påverka innehållet i ett tematiskt projekt är det istället fråga om sjunde steget, åtminstone om barnen fortsättningsvis också kan vara delaktiga i att diskutera innehållet i undervisningen. Listan kan alltså hjälpa arbetslaget att definiera vilken grad man önskar i en viss aktivitet och vad det verkliga utfallet blir.

Ett sätt att åstadkomma delaktighet och inflytande är att i sin planering väva in barnens intressen och erfarenheter genom att reflektera över dem redan när man gör planeringen. Ett enkelt sätt att stärka barnens möjligheter att välja och ta ställning används i en förskola i Nacka, där barnen under utestunden väljer vilken aktivitet de vill delta i igenom ett enkelt planeringsschema. Man kan också fortlöpande se till att det finns olika typer av formativ dokumentation som barnen kan se och komma åt, i form av bilder, foton, text, filmer och så vidare, och som beskriver den lärandeutveckling och de upptäckter som gjorts under arbetets gång (se avsnitt 17). Vid slutet av aktiviteten bör också barnen få utvärdera vad de lärt sig och hur arbetet har varit. Har man en reflektionsvägg så kan den användas som ett underlag för utvärderingen. Om en frågevägg har skapats kan man också återkomma till den.

Den viktiga lärandeidentiteten

Forskning visar att det framför allt är två områden som är viktiga för barns lärande. Kunskaper är en central byggsten. Den andra byggstenen är lärandeidentitet, det vill säga hur barnet uppfattar sin förmåga att kunna lära sig. En positiv lärandeidentitet kommer att stärka barnets möjligheter att lära sig medan en negativ lärandeidentitet kommer att försvåra för barnet att lära sig. Den positiva lärande-identiteten omfattar tre viktiga indikatorer, områden som barnet behöver utveckla för att kunna ta sig an lärandet på ett bra sätt:

• Tilltro till sin förmåga att lära. Att barnet känner sig kompetent, självständigt och motiverat att pröva och lära sig nya saker. Här är det viktigt att personalen stöttar barnet så att det ser att lärandet består av många steg. Det kan exempelvis ske genom att visa på aktivitetens mål och utvärdera lärandet efter en aktivitet (se avsnitt 10). Det kan också ske genom att bygga upp en stark lärgemenskap i gruppen, där barn och vuxna tillsammans hjälps åt för att lära sig mer om världen. Då behöver aktiviteterna också innehålla arbetssätt som stöttar kollaborativt samlärande.
• Lärandestrategier. Att barnet vet hur det ska göra för att lära sig och att det med tiden tar ansvar för sitt lärande och visar uthållighet och motivation. Här är det viktigt att personalen tydligt visar barnen på olika strategier för att lära sig. Det kan exempelvis handla om att använda AKK och TAKK i undervisningen (se avsnitt 10 och 13) eller att visa barnen hur man bryter ner en uppgift i flera steg, exempelvis i en instruktion.
• Kreativitet och problemlösning. Att barnet kan sätta mål och planera, finna nya lösningar och reflektera över sitt lärande. Det kan utvecklas genom att exempelvis använda det genomförande av aktiviteter som beskrivs i avsnitt 13, där aktiviteten börjar med att barnen själva utforskar och experimenterar ett område innan pedagogen visar på det nya lärandet.

Från början behöver barnet ett starkt stöd från förskolläraren och andra barn i gruppen men med tiden kommer barnet med hjälp av undervisningen att själv kunna utveckla och vidareutveckla olika områden. Att barnet uppfattar sig som lärande varelse är alltså mycket viktigt. Forskare Carol Dweck (2017) identifierar två tänkesätt, på engelska kallat mindsets, som ger helt olika resultat i barns lärande. Om barnet uppfattar kunskap och förmågor som något som man antingen har eller inte har, kallas det ett statiskt tänkesätt. Barnet ser lärande som något som ska komma naturligt, utan större ansträngning. Hårt arbete och misstag krävs för att lära sig något men för barn med ett statiskt tänkesätt kommer sådant att kännas som motgångar. De ger upp och undviker området. Ett barn med statiskt tänkesätt kommer inte att delta i aktiviteter som det anser att det inte kan, det kan ge upp lätt när det möter motgångar och ser inte att kunskap och färdigheter utvecklas genom att man tränar. Det undviker att pröva eftersom det kan innebära en risk att misslyckas.

Barn som istället tänker på lärande som en process med flera steg, där den egna utvecklingen fortsätter steg för steg, har ett dynamiskt tänkesätt. Barnet vill lära sig mer och kommer att uppfatta motgångar och hårt arbete som något att sporras av. Barnet kämpar vidare även om det möter motgångar, tror att träning förbättrar och lär sig alltså mer. Barnet tar itu med lärandet, även om det innebär hårt arbete. Barn som har ett sådant dynamiskt tänkesätt kommer vilja lära sig, även när det är svårt och kräver ansträngning. De har tilltro till sin förmåga att lära och ger inte upp.

Barnen kommer att utvecklas i olika takt men alla kan lära sig om undervisningen stärker deras utveckling mot ett dynamiskt tänkesätt. Carol Dwecks forskning visar att undervisning kan förändra barns tänkesätt, så att alla har tilltro till sin förmåga att lära. Hur kan då undervisningen stödja att barnet utvecklar en positiv lärandeidentitet? Den positiva lärandeidentiteten är som sagt starkt kopplad till positiva relationer i gruppen och till personalen, och till att förskolan uppmuntrar en kultur där olikheter
ses som en tillgång (se avsnitt 12). Det handlar sällan om att konstruera särskilda undervisnings-aktiviteter för lärandeidentitet. Istället handlar det om hur personalen bygger upp och genomför aktiviteter. Utvecklandet av lärandeidentiteten sker medan barnen lär sig om och utforskar andra områden. Undervisningen i lärandeidentitet sker genom de arbetsformer som väljs. Några arbetsformer och förhållningssätt som kan integreras i all undervisning är dessa:

• Ge barnet återkoppling på arbetsprocessen och på lärande beteenden, som att det exempelvis provar, lyssnar och försöker uttrycka sig, även icke-verbalt. Om personalen ger återkoppling till barnet under en pågående process kommer barnet att kunna använda sig av den för att utveckla det som det håller på med. (Läs mer om återkoppling i avsnitt 17).
• Visa på strategier för hur man lär sig, hur man kan samarbeta för att lära sig mer och hur man kan samarbeta för att lösa problem. Det kan exempelvis innebära att förskolepersonalen visar på de olika moment som ingår i en arbetsprocess genom att bryta ner arbetsprocesserna i flera, kortare steg, så att arbetet inte verkar oöverstigligt. Barnen behöver samtidigt få stöd att arbeta uthålligt och under en längre tid med samma produkt. Ett sätt att åstadkomma det kan vara att dokumentera olika steg i arbetsprocessen och jämföra tillsammans med barnen (se avsnitt 17).
• Visa på olika sätt att arbeta för att förstå världen. Ett exempel är sortering. Mänskligt vetande är till stor del uppbyggt på att sortera och kategorisera, exempelvis i periodiska systemet, som visar grundämnenas ordning och egenskaper eller Linnés klassificering av växter utifrån deras sexualsystem, liksom litteraturens klassificering i olika genrer med olika regler för hur texten ska formas är exempel på sorteringar eller klassificeringar inom några ämnesområden för mänskligt vetande. Förståelse för hur man sorterar påbörjas i förskolans undervisning.
• Förskolepersonalen kan uppmuntra barnens problemlösning och kreativitet genom att ställa metakognitiva frågor. Metakognitiva frågor är sådana frågor som rör hur barnet tänker, lär sig eller löser problem. De är en typ av öppna tolkningsfrågor. Det kan röra sig om frågor som:
  - Hur kan man lösa det här?
  - Vilken lösning är den snabbaste? Den mest långsamma? Den bästa?
  - Har du stött på något liknande problem tidigare? Hur gjorde du då?
  - Vad är nästa steg? Hur tänker du gå vidare?
  - På vilket sätt kan det här förbättras?
  
  Genom att före aktiviteten tänka igenom möjliga metakognitiva frågor är det lättare att komma ihåg att ställa dem. De metakognitiva frågorna hjälper barnen att få insikt om lärandets mekanismer. Man kan också följa upp faktafrågor, frågor som har ett specifikt svar, med en eller flera metakognitiva frågor: Hur många ben har en spindel? Hur kunde du veta det? Hur kan man ta reda på det? Den första frågan är en faktafråga, den har ett svar som är korrekt: En spindel har åtta ben. De andra två frågorna är metakognitiva frågor. De öppnar upp för flera olika svar, eftersom lärande kan gå till på många olika sätt.
• Språket är det redskap som gör det möjligt för oss att medvetet tänka och medvetet bearbeta kunskap. Därför är begreppen viktiga. Vardagliga ord som lampa eller bil kan förstås och hanteras på ett konkret plan – man kan peka eller ta på det som orden betyder. De abstrakta begreppen, som exempelvis frihet eller känslor, är företeelser som vi inte direkt kan peka på eller hantera men som hjälper oss att tänka om företeelser i världen. De abstrakta begreppen får mening när de används i olika sammanhang. Varje abstrakt begrepp behöver användas på olika sätt i olika situationer minst tre gånger för att barnet ska greppa innebörden, menar forskaren Graham Nuthall (2019). Barnens ålder och förkunskaper kommer att vara avgörande för vilka av begreppen som förskolepersonalen väljer att fokusera på. Man kan i ett tematiskt projekt exempelvis välja ut ett antal begrepp som man återkommande använder så att barnen kan greppa dem vartefter temats arbete fortlöper. Urvalet bör fokusera centrala begrepp på området: Vilka vardagliga begrepp ska behandlas? Vilka abstrakta, vetenskapliga begrepp ska behandlas?