12. Mångfald och normkritik i miljön

Barns självbild utvecklas genom det som möter dem på förskolan – material, miljöer, människor och kommunikation. Det är där för viktigt att tänka igenom hur miljön kan spegla och utveckla alla barns identitet. Det kan gälla att se till att valet av högläsningsböcker eller uppsatta bilder speglar olika utseenden, kulturer, familjebilder och så vidare.

Det handlar om att barnen ska känna igen sig i miljön, känna sig välkomna och delaktiga och förstå och kunna diskutera sina erfarenheter med varandra och med personal. Barnen, deras erfarenheter och alster bör finnas på ställen där barnen kan se och reflektera tillsammans över dem. Exempelvis som på en förskola i Falkenberg, där ett tema i gruppen med yngre barn finns representerat på anslagstavlor med bilder och text i barnens höjd, i datorer som bilder och film att reflektera över och som inplastad dokumentation på golvet.

Ett annat exempel är från en förskola i Nacka, där barnens tankar och erfarenheter av årets bokprojekt synliggörs allt eftersom projektet fortskrider.

Det är relativt vanligt att förskolor har barnen representerade på ett eller annat sätt, ofta med fotografier, exempelvis för att kontrollera närvaron i samlingen, för olika gruppindelningar och för placering vid måltiden. Det är däremot inte lika vanligt att barnens familjer, deras intressen, språk eller kulturer finns representerade, varken i den litteratur som finns framme, eller i lekmiljöer. Det kan exempelvis handla om en så enkel sak som vimplarna med ordet ”hej” på barnens språk som möter barnen, familjerna och besökarna i tamburen på en förskola i Nacka.

I en annan förskola har man sett till att utklädningshörnan innehåller kläder från flera kulturer och i ytterligare en förskola har man sett till att bildstödet visar barn med olika hudfärg.

Det handlar också om att valet av högläsningsböcker speglar barnens olika kulturer och erfarenheter, olika familjebildningar och liknande. Det är också viktigt att i den fysiska miljön visa på kopplingar mellan barnets viktiga hemmiljö och förskolan. I ett projekt i Södertälje utvecklade förskolepedagogerna ett sätt att arbeta med språkutveckling som också stöttade barnens identitetsutveckling. Man kallade dessa texter för identitetstexter (jfr. Cummins, 2017). Det är texter som utgår från barnens liv i förskolan och utanför och ger dem möjlighet att utgå från sina tankar och erfarenheter. Dessa kan göras på många sätt, både genom skriftlig produktion eller genom gestaltande i dramatisering eller film. För de yngre barnen i ettårsåldern kan det handla om att göra en bok om sig själv, en bok som presenterar barnet, med hjälp av foton på människor, platser och föremål som är betydelsefulla för dem (Sandell Ring, 2018). Böckerna kan därefter hängas upp i barnens höjd och kan användas för att kommunicera mellan barnen och med vuxna.

Arbetsformen kan utökas för två- och treåringarna genom att de får möjlighet att tillsammans med en vårdnadshavare berätta en viktig händelse i sitt liv och att förskolepersonalen i bilder tecknar ner händelsen, som en serie eller en händelserik bild (Sandell Ring, 2018). Den här typen av identitetstexter kan med åren utvecklas genom att vårdnadshavarna skickar, eller att barnen tar med sig, fotografier som bildar underlag för berättelser. Bilderna kan användas av barnet självt eller av andra barn för att bygga berättelser och skriva sagor. Ett exempel på liknande idéer är exempelvis arbete med självporträtt i en förskola i Nacka.

I förskolan idag ska också ett normkritiskt perspektiv råda. Det innebär att varje barn ska få utvecklas som den unika individ som hen är, och inte begränsas av normer om till exempel familj, socioekonomi, genus eller etnicitet. Det normkritiska perspektivet innebär inte att alla normer ska ifrågasättas eller motverkas – läroplanens värdegrund pekar på viktiga normer och värden som alla barn ska få med sig. Det handlar istället om att normalisera det som enligt normen är annorlunda och att behandla det som självklart, exempelvis att barn kan bo med en ensamstående förälder, två föräldrar av olika kön, två samkönade föräldrar eller med någon annan än sina biologiska föräldrar. Böcker eller bilder som istället problematiserar en eller flera normer pekar ut det som bryter mot normen och riskerar istället att förstärka den.

Även i aktiviteterna är det viktigt att tänka igenom sitt förhållningssätt till barnens olika erfarenheter. Det kan handla om att använda sig av bilder och rekvisita från olika kulturer, att uppmärksamma alla barns språk när man exempelvis skriver listor eller begrepp, och att berätta sagor och läsa på olika språk. På en av förskolorna i Nacka läser pedagogerna först högläsningsboken på svenska flera gånger, därefter lyssnar och tittar barnen på Polyglutt-versionen av boken på svenska och till sist tittar samtliga barn på boken inläst på de övriga språken som finns i barngruppen. På så sätt får barnen en medvetenhet om olika språk och att det talas många språk i gruppen. Flerspråkigheten blir en tillgång, se också avsnitt 4.

På webbsidan Dollar street hittar du gratis bilder på familjer, husdjur, mat och miljöer som kan användas för att diskutera och utforska likheter och olikheter. Exempel på hur man kan arbeta med barnkonventionen som språkligt projekt finns i boken Värdegrunden i förskolan. Andra exempel finns i böckerna Varsamt & nyfiket och Vi gör olika.