10. “Tricks of the trade” i undervisningen

Även om man har ett välplanerat innehåll i aktiviteterna som leder till progression i lärandet finns det vissa ordningsskapande faktorer som man kan behöva tänka igenom och använda sig av. Det handlar om rutiner i det lilla som skapar ramar för undervisningen och som gör att barn och personal kan koncentrera sig på det viktiga lärandeobjektet, det nya lärande som har planerats och ska förstås. Den här typen av minirutiner är ett slags ”tricks of the trade”, alltså trick som den skickliga undervisaren känner till och har lärt sig genom erfarenhet men som man kanske inte så ofta lyfter upp och pratar om.

För den erfarna undervisaren tas de oftast för givna, man tänker kanske inte längre på hur man gör. Men för den som inte är lika erfaren, eller som inte har fått tips om hur man ska göra, kan det ställa till en hel del att inte ha tänkt igenom dem. Det kan leda till oordning eller störmoment i gruppen och göra att det blir svårt att fokusera på lärandet, både för barn och vuxna. I en förskola i Nacka arbetar exempelvis de två förskollärarna genomtänkt, med tydliga, väl genomtänkta pass för metaspråklig kunskap och övning av ordförråd, bokstäver och skrivande. Arbetspassen är relativt korta och mycket innehållsrika, med flera olika moment.

I den här texten ska vi titta närmare på några vanliga sådana ”tricks of the trade” som det kan vara bra att tänka igenom innan man genomför undervisningen.

Barngruppens storlek

Barngruppens storlek är ett första område. Vid högläsning behöver exempelvis gruppen ha en storlek så att alla barn kan känna närhet till pedagogen och att alla kan se bilderna. Barngrupper med uppåt 10–12 barn är oftast för stora för detta. Om ett samtal ska föras måste alla barn kunna komma till tals. I metaspråkliga aktiviteter och läs- och skrivaktiviteter behöver varje barn också få möjlighet att prova och undersöka själva. I andra aktiviteter kan istället en större barngrupp ge ett bättre resultat. Vid en utestund med rörelse till musik kan den stora gruppen barn inspirera varandra till att prova olika saker. En fråga att ta ställning till är alltså om gruppen bör vara liten eller stor för att alla ska lära som bäst.

Närheten till pedagoger

En närliggande faktor till gruppstorleken är just närheten till pedagoger. För små barn är närheten till de vuxna viktig för att skapa den trygghet och koncentration som kommer att krävas för att de ska orka ta sig an lärandet. De flesta pedagoger flyttar ofta barn som blir oroliga närmare sig själva. Närheten till vuxna skapar alltså trygghet och ordning och man bör hellre tänka igenom barnens placering innan, så att alla barn har närhet till vuxna, och så att de barn som bäst behöver sitter närmast. Det är också viktigt att koordinera aktiviteterna mellan pedagogerna så att det alltid finns vuxna närvarande (exempelvis att en pedagog byter blöja på ett barn medan en annan engagerar sig i övriga barns aktiviteter). Genom att tänka igenom hur barn och pedagoger ska fördelas i aktiviteten skapas bästa förutsättningar för lärande för alla.

Barngruppens sammansättning

Hur barngruppen ska vara sammansatt är en annan sak som behöver tänkas igenom. I vissa fall, exempelvis när ordförrådet ska utvecklas, kan det vara lärande att alla barn i gruppen är ungefär på samma nivå i språkkunskaper, då kan repetition och övning läggas på rätt nivå, utan att det blir alltför svårt för vissa barn eller att vissa barn blir uttråkade eftersom det är för lätt. Vid andra tillfällen är det mer lärande för alla barn i gruppen om den är heterogen, det vill säga om barnen har olika kunskapsnivåer. När det exempelvis gäller att problemlösa eller samtala om något kan det ofta vara bra med en liten spridning i gruppen, så att vissa barn kan föra dialogen vidare och de andra kan lära även
av kamraterna. En fråga att ta ställning till är om gruppen ska vara kunskapsmässigt homogen eller heterogen för att alla ska lära som bäst.

Grupp inom gruppen?

När det förekommer grupper inom gruppen, till exempel att barnen ska samarbeta om något i par eller i en mindre grupp, är det också viktigt att tänka igenom hur den uppdelningen ska ske. Det är sällan bra att barnen väljer själva. Dels väljer de ofta samma kompis som de samarbetar och leker med vid andra tillfällen och lär sig på så sätt inte att arbeta med andra. Dels riskerar man att vissa barn aldrig väljs eller alltid känner att de kommer i sista hand. En väl genomtänkt plan för hur barnen ska samarbeta i mindre grupper är därför viktig om alla ska lära som bäst.

Barnens och pedagogens placering

Barnens och pedagogens placering har en stor betydelse för hur aktiviteten kommer att fungera. Olika möbleringar signalerar olika saker. Att sitta på samma matta som används när man brukar vila signalerar att det är okej att lägga sig ner, även om pedagogen just då går igenom nytt lärande. Om man sitter i soffan får man gärna intryck av att det är en mysstund och inte en stund där man behöver koncentrera sig. Sitter barnen i ring på stolar signalerar det att de bör sitta upp och samtala med varandra, men knappast att de ska vila och slappna av. Sitter barnen på pallar i en halvcirkel framför pedagogen och flanotavlan signalerar det att det ska ske något där som barnen bör vara uppmärksamma på. Grupperingar runt arbetsbord, där barnen ser varandra, signalerar istället att barnen ska samarbeta och samtala om något. Det finns alltså ingen optimal möblering för alla tillfällen, olika lärandeinnehåll kräver olika placering och möblering. Det är därför viktigt att tänka igenom barnens och pedagogens placering i rummet och vilken möblering som ska användas för att alla ska lära som bäst.

Undervisning pågår - stör ej!

En annan viktig faktor i undervisningen är att den fredas från störmoment. Om annan personal eller ett barn rör sig igenom rummet, tittar in och ställer frågor eller på annat sätt tillåts störa undervisningen störs barnens koncentration på det som är i fokus för lärandet. Det är faktiskt oftast inte barnen som stör, utan annan personal som inte tänker sig för. Det är därför viktigt att prata igenom i arbetslaget hur detta kan lösas. Det kan exempelvis handla om att sätta sig avskilt med den aktuella barngruppen, stänga dörren eller sätta upp en skylt där det står "Undervisning pågår! Stör ej! "
Se till att freda undervisningen genom att garantera att inga störmoment tillåts.

Använd rösten i undervisningen

Barn (och för den delen även vuxna) behöver i undervisningen få tydliga instruktioner om vad som ska göras och vad som förväntas. Att tala långsamt och tydligt, så att alla hör och förstår är viktigt, men också att variera rösten så att vissa saker förstärks. Särskilt i högläsning och berättande är det viktigt att läsa och berätta med inlevelse, med olika röster för olika personer och med olika styrka för att markera när det är farligt, lugnt eller när något spännande händer. Använd alltså rösten i undervisningssituationen så att det förstärker aktivitetens innehåll.

Inte för långa aktiviteter

En annan viktig del är att avgränsa sitt eget tal som undervisare till att endast innehålla det nödvändiga. Långa utläggningar eller många onödiga ord och meningar gör oftast innehållet svårt att förstå och dessutom riskerar det att bli tråkigt. Detsamma gäller om man håller på med aktiviteten alltför länge. Även om barnen verkar intresserade i en halvtimme orkar de inte koncentrera sig och lära sig nytt så lång tid. Då är det bättre att istället fördela innehållet på flera olika tillfällen om en kvart eller 20 minuter. Tala inte för länge själv och dra inte ut på aktiviteten för länge är alltså två goda råd!

Använd öppna frågor

En annan del av pedagogens sätt att tala handlar om hur man kan fördjupa tänkandet genom det sätt som man använder när man talar i undervisningssituationen. Att ställa öppna frågor stöttar barnen i att tänka vidare om ett visst område. Öppna frågor skiljer sig från slutna frågor genom att de inte har ett speciellt, förväntat svar. Slutna frågor som Vad blir 2+2? eller Vad heter pojken i berättelsen om bönstjälken? har ett svar som pedagogen förväntar sig att barnen ska kunna ge svar på: 4 eller Jack. Öppna frågor har istället flera möjliga svar och kräver tolkning, analys och reflektion: Vilket är bästa sättet att ta reda på vad 2+2 blir? eller Varför säljer Jack mammans ko för 4 bönor? är sådana öppna frågor. Både slutna och öppna frågor behöver användas i undervisningen. Mer om öppna frågor hittar du i avsnitt 15. Använd några öppna frågor i undervisningsaktiviteten för att främja barnens tänkande.

Korrigera på ett uppmuntrande sätt

Ytterligare ett område är hur pedagogen väljer att korrigera när ett barn avger ett felaktigt svar, när frågan kräver ett rätt svar (exempelvis till frågan Vad blir 2+2?). Det är å ena sidan viktigt att barnet inte känner sig nedslaget så att det fortsättningsvis kanske inte vill delta. Men det är å andra sidan också viktigt att barnet och de andra barnen i gruppen förstår att svaret var felaktigt, och att de också förstår vad som är rätt. Många pedagoger svarar alltför undanglidande för att inte göra barnet ledset, exempelvis: Nja… vad säger ni andra? Finns det något annat svar? Ett sådant undanglidande svar kan göra barnen osäkra på vad som gäller. Då är det bättre att svara att det är fel men att samtidigt uppmuntra och berömma barnet för att det provat och deltagit, exempelvis: Nej, det var fel, men vad bra att du provade! Prova igen! Ni andra, hjälp till! På så sätt bidrar också korrigerandet till att barnen uppmuntras att delta, samtidigt som det blir tydligt vad som är rätt. Tänk igenom sättet att korrigera felaktigheter så att barnen förstår vad som är rätt och samtidigt uppmuntras att fortsätta att delta.

Bildstöd och teckenstöd

Till ”tricks of the trade” hör också att använda sig av bildstöd eller teckenstöd (TAKK och AKK) eller rekvisita för att illustrera det som är viktigt i aktiviteten. Ett sådant bildstöd kan exempelvis vara att visa en instruktion, bestående av bilder för att barnen ska se i vilken ordning saker och ting ska ske. Ett annat sätt att använda bildstöd och tecken kan vara i sagoberättande och högläsning för att illustrera viktiga delar av berättelsen. Att tänka igenom vilka stöd barnen behöver i form av bilder, tecken och rekvisita för att förstå aktivitetens innehåll är viktigt om alla ska lära som bäst.

Synliggör syfte, innehåll och lärande för barnen

Om barnen ska kunna delta i aktiviteten behöver de kunna förstå syftet med den. Att kort berätta för barnen varför aktiviteten genomförs och vilket lärande som är i fokus gör att barnen förstår hur de själva kan delta för att utvecklas och lära sig. Det kan exempelvis ske genom att man visar på instruktionen eller aktivitetens olika delar som ett bildstöd och samtidigt berättar vad de kommer att lära sig. På motsvarande sätt avslutas aktiviteten också genom att pedagogen frågar: ”Vad har vi lärt oss nu, som vi inte kunde innan?” Då får barnen också klart för sig att lärande sker i olika steg och att de själva kan vara med och styra sitt eget lärande. Synliggör syfte, innehåll och det lärande som ska ske på ett sätt som barnen kan avläsa och delta i.

Rollfördelning - vem gör vad?

Rollfördelningen i undervisningen är också bra att tänka igenom, i synnerhet om man är flera personal som deltar. Vem gör planeringen? Vem genomför vilket moment? Vad är målet med aktiviteten? Vilka utmaningar för barnen finns i planeringen? Vem iordningställer material och miljö innan och efter aktiviteten? Dessa frågor bör besvaras innan undervisningen påbörjas, exempelvis när man i arbetslaget planerar den kommande veckan, så att alla vet sitt uppdrag. Tänk därför igenom vem i personalen som gör vad för att garantera att aktiviteten håller hög kvalitet som leder till allas lärande.

Planera för att vara "en man kort"

Aktiviteten bör heller inte ställas in för att någon i personalen är sjuk, då är det bättre att alltid planera för en personal färre än man är. På så sätt har man i de flesta fall en lös resurs som exempelvis kan förstärka eller som kan observera eller filma sådant som man senare vill analysera. Om aktiviteten ställs in går barnen miste om värdefull undervisningstid. Se till att aktiviteten blir av, även om någon i personalgruppen inte finns på plats, för att alla barn ska få del av undervisning.