Storängen

Bolaget ansvarade för att anlägga vägar samt vatten- och avloppsledningar medan den framtida förvaltningen överlämnades till föreningen.

Det ursprungliga optionsområdet på 77 tomter blev snabbt fulltecknat och 1910 hade föreningen cirka 110 medlemmar. De flesta var tjänstemän, men även konstnärer och arkitekter anslöt sig.

Villor i olika stilar

Bebyggelsen reglerades av en särskild byggnadsordning som fastställdes av föreningen, till exempel bestämdes att villorna inte fick vara högre än två våningar, att avstånd mellan hus och tomtgräns inte fick vara mindre än sex meter, att grundytan fick vara max en tiondel av tomtytan samt att villorna inte fick byggas för fler än två familjer. Den vanliga tomtstorleken var 1 000 – 1 500 kvm men många fastighetsägare köpte två eller tre tomter.

De flesta villorna byggdes under 1900-talets första decennier och präglas av nationalromantik, jugend och tjugotalsklassicism men det finns även funkisvillor från 1930- och 40-talen samt enstaka villor från senare perioder. I Storängen finns ett flertal villor ritade av det tidiga 1900-talets mest framstående arkitekter.

Ängen blev samlingsplats

Inom samhällets centrala del behöll järnvägsbolaget en stor tomt på cirka 10 000 kvm, som allmänt kallades ”Ängen”. Ängen skänktes sedan till egnahemsföreningen och fungerade som en samlingsplats där man träffades för att till exempel fira valborg eller midsommar med dans på den då anlagda dansbanan.

Runt ängen växer åldriga ekar som påminner om när området var en äng under Järla gård. Vid Storängens station anlades en park med tennisbana, som blev en populär samlingspunkt under den tid som tåget var det vanligaste färdmedlet.