På seniorboendets altan har det installerats infravärme. Där finns också fårskinn, ljuslyktor och varma plädar.
- Infravärmen köpte vi in för att förlänga utomhussäsongen. Många väljer också att fortsätta att träffas utomhus trots att vi öppnat upp för ett anpassat besök inomhus, berättar Katarina
Sven berättar att han under besöksförbudet tagit emot besök på altanen, bland annat av väninnan Rose-Marie.
- Hon har haft med sig en kaffekorg och sådant som jag bett henne handla eller sådant som hon tycker att jag behöver.
Igår var första gången på mycket länge som Svens väninna fick komma in i hans bostad.
- Då passade hon på att klippa mig och se till så att det ser fint ut i min lägenhet. Men det är ju hon som har inrett den och jag har inte ändrat på något, berättar Sven.
Sven har inte upplevt att det varit jobbigt att inte få ta emot besök inomhus.
- Nej, det kan jag inte säga. Och jag har inte hört något gnäll från någon annan heller. Sedan är jag ju nästan 100 år och har inte samma behov av att kunna stänga dörren om mig som när jag var yngre.
Någon rädsla för att bli smittad har Sven inte heller känt, och är inte oroligare nu.
- Jag tycker inte att man ska gå omkring och vara rädd, var ska man i så fall göra av sin rädsla? Jag litar på att alla gör vad de kan och ska. Sedan har ju det här varit ett förlorat år för många människor, inte bara för seniorerna. Då tänker jag bland annat på idrottsföreningarna.
Katarina kände dock till en början oro när beslutet om att ta bort besöksförbudet kom.
- Jag var orolig att alla närstående skulle rusa hit. Men så har det inte varit. Alla har ringt och kollat av, och har det varit flera besök här så har man valt att komma en annan dag. Ingen vill ju få in smittan utan är rädda om sina nära och kära. Sedan är vi generösa med handsprit och visir till besökarna, och följer självklart Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Läget är också ett helt annat nu än i mars berättar Katarina.
- I början av pandemin stod vi ju ganska handfallna, även om vi kan det här med basala hygienen. Det var ny information hela tiden som skulle nå ut till så många. Det fanns också personal som var rädda att bli smittade. Där är vi inte alls idag. Nu är alla väldigt trygga i de rutiner och riktlinjer som finns. Det har blivit ett lugn och en vardag i det.
Sven berättar att han personligen inte blivit drabbat av covid-19.
- Men det är ju inte försent för det. Jag kommer ihåg i mars när jag pratade med en god vän, då sa jag att det här håller på till i september. Nu tror jag januari, men det är bara en känsla. Dessutom vet vi ju så lite om viruset. Det kan ju komma tillbaka om tre år och i en annan skepnad. Det gäller att vara rädd om sig. Och jag måste få tillägga att personalen är så hjälpsam och glad även under pandemin, så en stor eloge till dem.
Slutligen berättar Katarina att de som kanske längtat mest är de närstående.
- Därför är jag så glad att det finns en stor förståelse bland dem och inget ifrågasättande. Alla fortsätter att hjälpas åt!
Ta för vana att ringa till boendet innan och höra om det passar. Åk inte dit om du känner dig det minsta sjuk och följ boendets och Folkhälsomyndighetens rekommendationer och riktlinjer.
Sidan uppdaterades: