Sjöordlista

Algblomning
Algblomning inträffar normalt främst på våren och försommaren, men på grund av övergödning har under senare år kraftiga algblomningar även inträffat under sensommaren och hösten. Stora utsläpp av kväve och fosfor göder algerna, vilket leder till onormala algblomningar. När algerna dör sjunker de till bottnen och vid nedbrytningen förbrukas allt syre på stora delar av sjöbotten. Det medför att bottendjur och fiskar flyr eller dör.

Alkalinitet
Mått på vattnets förmåga att motstå sura ämnen. En alkalinitet över 0,1 minskar risken för försurning.

Avrinningsområde
Till varje vattendrag och till varje sjö eller kuststräcka hör ett avrinningsområde, som begränsas av en vattendelare. Avrinningsområdet omfattar både mark och vattenytor. Inom avrinningsområdet förs vatten från områdets högsta delar till dess lägsta.

Dagvatten
Dagvatten rinner från bland annat tak och gator i bebyggda områden. Det leds oftast via ledningssystem eller diken direkt ut i sjöar och vattendrag.

Eutrof
Näringsrik. En näringsrik sjö har höga kväve- och fosforhalter.

Fosfor
Fosfor är ett grundämne som också är ett viktigt växtnäringsämne.

Förkastningssjö
Förkastningssjöar är ofta djupa och näringsfattiga. Sprickbildningarna har uppstått till följd av rörelser i jordens inre.

Humös sjö
En humös sjö är normalt näringsfattig, och innehåller mycket humusämnen som gör vattnet brunfärgat. Humösa sjöar är vanliga i barrskog och myrmark.

Kalkning
För att höja pH och alkalinitet i försurade och försurningshotade sjöar tillsätts kalk.

Kväve
Kväve är en av de viktigaste byggstenarna i allt biologiskt liv. För mycket kväve leder till övergödning av sjöar med igenväxning som följd. Vid nedbrytningen av det organiska materialet uppstår då ofta syrebrist.

Lerslättsjö
Lerslättssjöar är ofta grunda och har liten vattenvolym. De har en förhållandevis hög igenväxningshastighet beroende på omgivande marker.

Muddring
Avlägsnande av bottensediment för att fördjupa sjön och minska närsaltbelastningen.

Närsalter = näringsämnen
Ämnen som är nödvändiga för växternas tillväxt, till exempel fosfor och kväve.

Oligotrof
Näringsfattig. Sjö med låga kväve- och fosforhalter.

pH
pH är ett mått på vattnets surhetsgrad. Ett neutralt vatten har pH 7, ett basiskt har ett högre värde och ett surt vatten har ett pH lägre än 7. I sjöar som har pH-värden under 5,5 och över 9 en längre tid kan bestående skador på växt- och djurliv uppstå.

Sediment
Sediment är det skikt som byggs upp vid sjöarnas bottnar.

Sjörestaurering
En restaurering är ett försök att reparera skador i en sjö som annars skulle växa igen. Restaureringsåtgärder kan indelas i två grupper:
1. Minskning av näringshalterna genom tilll exempel muddring.
2. Vegetationsbegränsning genom till exempel mekanisk vassröjning eller inplantering av gräskarp.

Sjösänkning
Under 1800-talet sänktes många sjöar för att skapa bördiga jordbruksmarker av sjöbottnarna.

Spillvatten
Avloppsvatten från hushåll och industri.

Sprickdalssjö
Sprickdalssjöar är ofta djupa och näringsfattiga. Sjön ligger i en spricka i berggrunden som genom erosion vidgats till en dalgång.

Språngskikt
Se temperaturskiktning!

Strandskydd
Bestämmelser om strandskydd finns i plan- och bygglagen (pbl) och i miljöbalken. De har som syfte att ge allmänheten tillgång till platser för bad och friluftsliv vid hav, insjöar och andra vattendrag, samt att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Enligt de generella reglerna får en markägare bygga inom 100 meter från strandlinjen bara om kommunen ger dispens från strandskyddet. Där utvidgat strandskydd införts krävs dispens för att få bygga inom 300 meter från strandlinjen.

Svavelväte
Svavelväte, eller vätesulfid, är en mycket giftig gas med lukt av ruttna ägg. Den bildas under syrefria förhållanden, till exempel i bottenvattnet på en skiktad sjö eller havsvik. Svavelväte finns naturligt i många typer av vatten, men bildningen påskyndas av ökat näringsinnehåll som är en vanlig effekt av mänsklig påverkan.

Temperaturskiktning
Vid +4 grader Celsius väger 1 liter vatten exakt 1 kg. Vattnet är lättare vid både högre och lägre temperatur. På sommaren är ytvattnet varmt och lättare än det kalla bottenvattnet. Sjön är stabilt skiktad i två lager som skiljs åt av språngskiktet, där temperaturen snabbt förändras med djupet. Ju större temperaturskillnaden är mellan yt- och bottenvattnet, desto stabilare är skiktningen.

När ytvattnets temperatur minskar på hösten avtar skiktningens stabilitet. Till slut blandas hela vattenmassan om vid höstcirkulationen. På vintern kan en svag skiktning upprätthållas under isen med vatten som är nära 0 grader vid ytan och vanligtvis +2-3 grader vid bottnen. Efter islossning sker en ny omblandning av hela vattenmassan vid vårcirkulationen.

Tillrinningsområde
Tillrinningsområdet är det landområde från vilket yt- och grundvatten rinner till en sjö. I naturen bestäms utsträckningen av höjdförhållandena. I stadsmiljö kan tekniska lösningar som dagvattenledningar spela en stor roll.

Tillståndsklasser
Klasserna används för att ange bl.a. näringstillstånd och känslighet för försurning i sjöar. Nivåer för fem olika klasser och en enhetlig färgmärkning har fastställts av Naturvårdsverket. Tillståndsklassning av en sjö ska bygga på årsmedelvärden för provtagningar under tre år i rad.

De här symbolerna används vid presentationen av Nackas sjöar:

Näringstillstånd: totalfosfathalt

Klass	Benämning	Färg	Mätvärden
1	låga halter		<12,5 ug/l
2	måttligt höga halter		12,5-23 ug/l
3	höga halter		23-45 ug/l
4	mycket höga halter		45-96 ug/l
5	extremt höga halter		>96 ug/l

NÄRINGSTILLSTÅND: TOTALKVÄVEHALT

Klass	Benämning	Färg	Mätvärden
1	låga halter		<300 ug/l
2	måttligt höga halter		300-625 ug/l
3	höga halter		625-1250 ug/l
4	mycjet höga halter		1250-5000 ug/l
5	extremt höga halter		>5000 ug/l

Ljusförhållanden - Siktdjup

Klass	Benämning	Färg	Mätvärden
1	mycket stort sikdjup		> 8 meter
2	stort siktdjup		5-8 meter
3	måttligt siktdjup		2,5-5 meter
4	litet siktdjup		1-2,5 meter
5	mycket litet siktdjup		< 1 meter

Surhetstillstånd/alkalinitet

Klass	Benämning	Färg	Mätvärden
1	mycket god buffringsförmåga		> 0,20 mekv/l
2	god buffringsförmåga		0,10-0,20 mekv/l
3	svag bugffringsförmåga		0,05-0,10 mekv/l
4	mycket svag buffringsförmåga		0,02-0,05 mekv/l
5	ingen eller obetydlig buffringsförmåga		< 0,02 mekv/l

Övergödning
För hög koncentration av näringsämnen. Se kväve!