Urskogens höga naturvärde
Öster om Skyttevägen finns ett område med urskogsliknande barrskog som räknas till ett av Nackas finaste trädbestånd. Urskogen, eller naturskogen som den också kallas, kännetecknas av att den är opåverkad av mänsklig verksamhet som jordbruk och skogsbruk.
I urskogen är träden av olika slag och ålder. På marken ligger döda och halvdöda träd, rotvältor och ris. Urskogen kan med andra ord vara ganska skräpig och svårframkomlig! Den döda veden utgör dock en viktig livsmiljö för insekter och växter. Många av arterna är rödlistade, varför det är viktigt att skydda urskogen från avverkning.
Området karaktäriseras av talldominerade grunda hällmarker med anslutande
blandskogsbevuxna sluttningar, dalgångar och sankområden. Inom området finns
ställvis ädellöv som ek, lind, lönn, alm och ask. I buskskiktet finns här bland annat hassel, skogstry, olvon, hägg och berberis. Bland örterna kan nämnas blåsippa, sårläka, ormbär, vätteros, nattviol, Jungfru Marie nycklar och trolldruva. I näringsfattigare områden finns utöver blåbär, lingon, mjölon, odon och rosling, också ryl, spindelblomster, linnea och flera pyrolaarter. Ett rikt spektrum av mossor och lavar finns representerat inom området. Bland storsvamparna finns åtminstone 200 arter representerade.
Dammsjön och området vid Dammsjöns södra del
Torp
Området vid Dammsjöns södra del är kulturpåverkat genom tidigare jordbrukshävd. Skogsbete har förekommit. Här låg ursprungligen torpet Ryttarstugan. I mitten av 1700-talet byggdes ett nytt torp som kallades Nybygget på platsen som var bebott fram till mitten av 1800-talet. Torpet revs i början av 1900-talet och idag återstår husgrunden och rester av den öppna kulturmarken.
Fornminnet Erstaviks kvarn
På 1720-talet fanns två kvarnar på platsen, en sågkvarn och en mjölkvarn. Vattenkraften för att driva kvarnarna hämtades från Dammsjön som vid sitt utlopp till Erstaviken, bildade ett naturligt vattenfall med 20 meter fallhöjd. Men vattnet räckte inte till för att driva kvarnarna året runt. Så för att öka vattentillgången dämdes Dammsjön upp och förenade sig med den angränsande Lundsjön till ett sammanhängande vattendrag.
År 1736 fungerade kvarnarna hela året. Verksamheten utökades och moderniserades under årens lopp och omkring 1830 uppfördes den anläggningen, vars rester man kan se idag. Det är rester av dammarnas mäktiga grunder i sluttningen mot Erstaviken samt kvarngrunden med vattenrännan vid stranden.
Kvarnlämningen mäter cirka 12 x 19 meter. Vattenrännan står öster om kvarngrunden. Den består av två parallella, upp till fem meter höga gråstensmurar som bildade postament för kvarnhjulet.
Här kan du läsa mer om Erstaviks kvarn
Dammsjöns flytande öar
Dammsjöns flytande öar är troligen ett resultat av 1800-talets sjöregleringar. Avsikten var att få vatten till den såg och kvarn som låg vid Dammsjöns utlopp. När vattennivån ökade lösgjorde sig markstycken från stränderna.
Dessa markstycken flyter idag omkring som "flytande öar", bevuxna med mossor, pors, buskartade lövträd, små tallar och vass.
Rikt djurliv
Tattbyskogen har ett rikt djurliv. Längs sjöarnas stränder finns på spår av bäver. Det finns även gott om häckande fåglar, här trivs bland annat kattuggla, sparvhök, spillkråka, gröngöling, svarthätta och grönsångare. Bland däggdjur förekommer rådjur, skogs- och fälthare, grävling, hermelin och ekorre. Älgen besöker området regelbundet. Räven var tidigare vanlig.
I sjöarna finns abborre, gädda, mört, braxen, lake, sutare, sarv, gers och inplanterad regnbåge. I Dammsjön finns även dammussla. Har du tur kan du få syn på den skygga storlommen i sjöarna.
Sidan uppdaterades: